Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Politiska betraktelser. 7. Om möjligheten af fredens bibehållande i Europa. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 FRAMTIDEN. F.JERDE ARGANGEN. 1871. SEPTEMBER.
Vid betraktande af alla de förmåner, som, för sä vidt vi åt-
minstone förmå att bedöma saken, enligt all sannolikhet, ja nästan
med fullkomlig visshet skulle genom den i fråga varande politiska
kombinationen tillskyndas så väl staterna inom som utom förbun-
det, måste det löna mödan att göra sig reda för huruvida, å ena
sidan, det finnes några i folkens sympatier och antipatier liggande
hinder för tillvägabringandet af denna kombination, eller om, å
andra sidan, de yttre vilkor som kunna vara nödvändiga för
detta ändamål, äro omöjliga att uppfylla.
I förra hänseendet förefinnas, så vidt vi förstå, inga omstän-
digheter som kunna gifva skäl till någon misströstan. Hvad Eng-
land och de i fråga varande mindre staterna beträffar, är tvärtom
det inbördes förhållandet dem imellan allt hvad man i det fallet
kan önska; och detsamma torde man väl äfven, på det hela taget,
kunna säga om England och Tyskland. Hvad åter angår den
genom den preussisk-tyska politikens hänsynslösa beteende och de
deraf alstrade farhågor framkallade misstämningen synnerligen mellan
de skandinaviska länderna och Tyskland, och hvilken i betydlig mån
ökats genom mycket tyskt skräfvel i tal och skrift, så kan man
icke dervid fästa all den vigt, någon kunde tro densamma förtjena.
Sjelfva de politiska farhågorna, som i detta afseende utgöra det
hufvudsakliga momentet, skulle i och med genomförandet af den
afhandlade politiska kombinationen komma att försvinna på samma
gång som anledningame dertill upphörde. A en annan sida våga
vi tro, att det aldrig mellan skandinaver och tyskar — helt sä-
kert icke mellan svenskar och tyskar — existerat någon nationel
ovilja, jemförlig med den som tillförene egt rum mellar svenskar
och danskar eller svenskar och norrmän; ej heller kan man säga,
att på sin tid ultra-norvegianismen, i sitt slag, var mindre obe-
haglig eller urartade till mindre öfverdrifter, än i våra dagar fallet
varit med ultragermanismen. Det är icke någon lång tidrymd för-
fluten, sedan en norsk skriftställare öppet uppmanade sina landsmän
att gripa till vapen imot Sverige. Detta allt hindrar icke, att man
nu, sedan man fullt lärt känna och erkänna det nationela brödra-
skapet, på båda sidor om Kölen endast skrattar — eller gråter,
om man hellre vill — åt dessa, numera för alltid förgångna barns-
ligheter och Öfverdrifter. På samma sätt skall det gå med de skan-
dinavisk-tyska antipatierna, sedan under händelsernas gång öfver-
drifterna fördunstat och de goda sidorna af den tyska nationalka-
rakteren fått åter tillfälle att göra sig bemärkta. I alla händelser
är den politiska ställningen nu sådan, att, sedan England tydligen
ådagalagt sin benägenhet att stå utanför de kontinental-europeiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
