Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Politiska betraktelser. 7. Om möjligheten af fredens bibehållande i Europa. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISKA BETRAKTELSER. 261
tvisterna, ingen allvarligt tänkande menniska kan vilja binda Nor-
dens öden vid Frankrikes yttre politik — något, som endast vore
egnadt att medföra de största vådor för Norden och de största
olyckor för hela Europa, utan ringaste utsigt till att kunna vinna
— äfven i bästa fall — några varaktiga fördelar. Må man aldrig
förgäta, att de skandinaviska ländernas maktställning gent imot
Tyskland alldeles förändrats, sedan Tyskland kom i besittning af
örlogshamnar och en flotta. Innan detta skedde, kunde de tre skan-
dinaviska länderna obestridligen dominera Östersjön, i fall man
velat lägga an derpå; och deruti skulle ju legat en ofantlig styrka.
Men sedan Preussen kommit i besittning af Kiel och Jahde, och
sedan främmande krigskontributioner satt Tyskland i stånd att
anskaffa så stora flottor det behagar, har förhållandet fullkomli-
gen förändrats, så att, ehuru anslutningen mellan de skandinaviska
länderna i alla fall har sin stora betydelse, ej blott för fredliga
värf, utan äfven ur försvarets synpunkt, så är likväl maktställ-
ningen en helt annan än tillförene. För Skandinaviens framtid
ligger numera otvifvelaktigt enda säkerheten uti att, med glömska
af det framfarna, sluta sig till den mäktigare stamförvandten —
numera öfvermäktig till och med gent imot stormakterna i vår
verldsdel. Deraf följer icke, att våra vänliga tänkesätt och känslor
gent imot Frankrike i någon mån skola förändras. Vi må härvid
med skäl säga: amicus Francus, amicus Allemannus, sed magis
arnica libertas. Vi hafva i sjelfva verket visat, att detta stora freds-
förbund, som vi förordat, skulle i högsta grad kraftigt tjena att
befästa friheten ej blott i Tyskland, utan äfven i Frankrike, och
att, ehuru skenbart riktadt mot Frankrike, det i sjelfva verket san-
nolikt skulle mer än någon annan tänkbar politisk kombination
befrämja äfven det senare landets sanna fördelar, och endast ut-
göra grundvalen till det större förbund, i hvilket Frankrikes in-
träde — sedan Frankrike blifvit dertill förberedt — skulle komma
att utgöra den allmänna politikens hittills vunna största seger —
en seger af omätlig betydelse för menskligheten och civilisationen.
Fråga vi oss, hvilka yttre vilkor, som skulle erfordras för åvä-
gabringandet af detta förbund, så synas de väsentligen vara två.
Tyskland, såsom den mäktigaste staten bland de förbundna och
såsom den hvilken i främsta rummet skulle hafva att åt detsamma
gifva kraft och yttre anseende, måste hafva rätt att af de med-
förbundne fordra ett sådant ordnande af deras stridskrafter till
lands och sjös, att förbundets ställning verkligen vore så betryg-
gad och så betryggande för en allmän fred, som vi i det före-
gående antagit; och detta med så mycket större skäl, som nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
