Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Strödda meddelanden - En dag uti Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. SEPTEMBER.
ländska typen hos landet och dess invånare, ty densamma finner man
i lika hög grad uti Egypten; det är fastmera den på intet annat ställe
förekommande underliga blandningen af engelskt och orientaliskt väsen
och lefnadssätt.
Byculla-klubben i Bombay är en förtjusande hviloplats. En utaf
en stor trädgård omgifven präktig bygnad med biljard- och matsalar,
med biblioteks- och kafferum med mjuka soffor och stolar, med en
mängd engelska tidningar och tidskrifter, utsökta middagsmåltider och
en väl° försedd vinkällare; med stora öppna fönster, som vetta mot
den statliga parken, med ett helt och hållet brittiskt sällskapslif, med
skottskt öl och mousserande drycker; med whistspel och förtroligt
småprat under det att derutanföre eleganta kabrioletter och andra
ekipage oafbrutet komma och fara för att hemta eller aflemna med-
lemmar’ af sällskapet — kan man väl föreställa sig något på samma
gång mera »hemlikt» och mera ovanligt och främmande? Och detta
är blott ett enda af de många nya intrycken af det första dygnets
vistelse i Bombay.
Vid middagsmåltiden, just då osten burits bort, utropar en af
mina bordskamrater: »Schallaballah!» Derpå visar sig en infödd tjenare,
klädd i en drägt som helt och hållet var olik de öfriga domestikernas
af hvilka två komma på hvarje gäst — och svarar: »Sahib», så
vördnads- och andaktsfullt, som uttalade han ett responsorium i en
kyrka. Han medförde en styf fana och insatte den i ett slags fodral
utaf trä, liknande en stor stöfvclknekt. Hans vackra bruna ansigtc
bar ett uttryck af melankoliskt allvar, för att ej säga andakt; hans
med guld smyckade röda turban, hans svarta klädedrägt utsirad med
röda snören, förlänade honom ett så presterligt utseende, att jag trodde
det han stod i begrepp att utöfva någon till hindukulten hörande
intressant religiös ceremoni. Med uppmärksamhet följde jag hvad som
försiggick mellan det sällsamma paret, gentlemannen vid vårt bord,
som lutat sig tillbaka i sin stol, liksom ville han blifva rakad, och den
elegant kostymerade hinduen, som med ena handen kring fanstången
stod orörlig vid hans sida. Min ovisshet räckte ej länge, och jag
kände mig i någon mån besviken i min förväntan, då alla dessa för-
beredelser visade sig gå ut på ett högst hvardagligt bestyr. De be-
tjdde ingenting annat än att den hvite husbonden önskade få sig
svalka tillfläktad af sin tjenare. Den högtidlige hinduens åliggande
bestod i att röra fanan på sin fotställning fram och tillbaka för att
derigenom åstadkomma ett konstladt luftdrag, under det att hans
herre njöt af sin middagssömn.
De inköp, som jag hade att ombestyra i och för mina resor till
det inre af Jandet, satte mig i tillfälle att taga närmare kännedom
om lifvet i denna anglo-indiska stad par excellence. På alla håll
mötte mig skadespel, som vitnade om den högsta blomstring och väl-
stånd. Ofverallt såg jag nya gator, torg, esplanader, offentliga platser,
utrustade med alla de beqvämligheter och prydnader, vi äro vana att
påträffa i stora hufvudstäder. I präktiga stenhus af sex till sju vå-
ningars höjd köpte jag mina cigarrer, borstar, flanellsskjortor och
apoteksvaror, och det allt utaf köpmän, som mycket väl kunnat låta
se sig bakom disken i Londons förnämsta butiker. De syner, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
