- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
279

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Strödda meddelanden - Naturmärkvärdigheter i Nordamerika - En dag uti Indien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRÖDDA MEDDELANDEN. 279
blomman af dem alla, underbart regelbundet formad och, så vidt man
kunde se, en half aln bred.
Från droppstensgallerierna kommer man till »Klippberget», ofant-
liga stenhopar, som bilda en hel liten bergskedja midt i grottan. Det
är för ingen del någon lätt sak att komma öfver dem, och man maste
akta sig att man icke snafvar på någon af de lösa stenarne; men da
man passerat dem, är man också vid slutet af vandringen.^ Denna
del af hålan slutar i ett långt galleri, i hvars ända hänga några väl-
diga droppstenskolosser tätt vid en af de mörka afgrunderna, som går
170 fot ned. Härifrån anträder man återvägen. Turen hit beräknas
vara 9 engelska mil lång och man tillryggalägger således 18 engelska
mil på den stora turen. Man är visserligen trött då man slutar, men
luften i grottan är så underbart lätt och frisk, att man icke pa långt
när är så utmattad, som man skulle hafva varit på en något så när
liknande färd i de öfre regionerna. Det gör en verkligen gripande
verkan att efter nära en hel dags förlopp åter se dagsljuset vid in-
gången till grottan. Underligt nog förekom det oss efter båda turerna,
som om det vore starkt månsken, då vi först sågo ut mot ljuset, och
de fuktiga stenarne, på hvilka det lilla vattenfallet vid ingången
plaskade ned, togo sig för våra förvillade ögon alldeles ut som cn
ström, på hvilken fullmånens strålar spelade. Förändringen i fråga
om luften var ännu märkvärdigare. Luften derofvan förekom oss,
ehuru klockan var sju på aftonen, alldeles ljum, och den var i en
nästan berusande grad fyld med vällukter från träd och blommor.
Luktorganerna hade blifvit i en sällsam grad skärpta. Den fuktiga
jordluften, lukten från trädens blad och blommor, kunde tydligt ur-
skiljas, och då vi gingo genom hotellets trädgård, märkte vi alldeles
tydligt lukten af alla de olika köksväxterna, och någras så starkt, att
man nästan tyckte sig smaka dem.
Det var en härlig afton, vi tillbragte efter den långa turen.
Luften var mild och balsamisk, om den än hastigt nog^ förlorade sin
berusande vällukt. Himlen var hög och blå och, då natten kom,
tindrande af ett lysande stjernehvimmel, eldflugorna svärmade åt alla
sidor, öfver buskarne i trädgården, mellan träden i skogen rundt om-
kring, och efter den långa dag, vi hade tillbragt i dödslika trakter,
syntes oss den sydliga aftonen dubbelt full af nytt lif.
En dag uti Indien.
Den första dag man tillbringar uti ett för oss ^ännu obekant land,
inpräglar sig vanligtvis med synnerlig styrka i vårt minne — heter
det i en engelsk resberättelse; — men en första dag uti Indien skiljer
sig genom den öfverväldigande mångfalden af nya intryck, som här
tränga sig på oss, så fullständigt från allt, hvad vi hittills upplefvat,
att det förefaller oss som låge icke veckor utan århundraden imellan
vår öfverresa från Europa och vår landstigning i det heliga Hindostan.
Hvad som företrädesvis fängslar vår uppmärksamhet är icke den öster-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 10 12:44:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free