Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Strödda meddelanden - Tankar om uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. SEPTEMBER.
Tankar om uppfostran.
Den bekante historieskrifvaren James Anthony Fronde har nyligen
utgifvit en samling förut i tidskrifter offentliggjorda smärre uppsatser
under titeln Short studies on great subjects (London, Longman 1871).
Bland dessa förekommer äfven ett tal om uppfostran, utgörande en
»inaugural address at the university of St. Andrews, d. 19 Mars 1869».
Ett och annat af hvad talaren här andrager synes förtjent att behjertas
äfven med afseende på våra inhemska sträfvanden för en reform af
undervisningen och uppfostran.
Froude börjar med att tadla den i vår tid hos alla samhällsklasser,
och icke minst bland den studerande ungdomen, märkbara böjelsen
för maklighet och ett yppigt lefnadssätt, hvars menliga inverkan på
studierna är lätt att inse. Annorlunda var förhållandet i forna tider.
De, hvilkas sysselsättning icke bidrog till ökandet af samhällets mate-
riela välmåga, fingo nöja sig med att förblifva fattiga, om ock men-
niskokärleken sökte för dem underlätta armodets börda. »De trettio-
tusen studenter, som från alla länder i Europa strömmade till Paris
för att åhöra Abeilards föreläsningar, färdades ej i vagnar och medförde
inga kappsäckar. De buro sin garderobe på sig, och under det att de
vandrade till fots från Paris till Padua, från Padua till Salamanca
skaffade de sig sitt uppehälle genom tiggande på landsvägarne. I alla
länder upphäfdes förbuden mot tiggeri för dessa vandrande studenters
räkning och tillståndsbevis utfärdades för dem att bedja om allmosor.
Då på den tiden lordar och hertigar begynte besöka universiteten,
var deras lefnadssätt lika enkelt som de öfriga studenternas. För
närvarande torde väl möblemanget i en ung lords rum.vid ett engelskt
universitet uppgå till ett värde af omkring femhundra guinéer, deri
inbegripet porträtten af operadansöser och kapplöpningshästar. Då
under drottning Elisabeths tid den ståtlige earlen af Essex skickades
till Cambridge, försåg hans förmyndare honom med ett simpelt bord,
öfverdraget med grön vaxduk, en säng, ett halft dussin stolar och ett
tvättfat. Det hela kostade, tror jag, omkring fem guinéer. I lika
stor tarflighet uppfostrades Knox, Buchanan, Luther, Tyndal, som
öfversatte bibeln, Milton, Kepler, Spinoza och Robert Burns. Också
— hvilken olikhet mellan den skottske Burns, som sjelf går bakom
plogen, och den engelske lord Byron. Det var denna härdande gam-
maldags uppfostran som utbildade och stålsatte engelsmännens och
skottarnes nationalkarakter. I våra dagar håller den på att dö bort,
såsom ej längre förenlig med hvad man plägar benämna den moderna
bildningen. Försakelsens och sparsamhetens helsosamma lära undan-
tränges, och i stället hafva vi fått vårt s. k. upplysta tänkesätt.»
Mångläseriet med deraf följande ytlighet och öfveransträngning är
grundlytet i vår tids uppfostringssystem. Man förbiser begränsningens
vigtiga konst; lärjungen skall, kosta hvad det vill, inhemta allt, all
slags historia, alla språk, alla vetenskaper; han skall åtminstone läppja
— ty mera hinner han ej — på allt vetbart. Derjemte stegras examens-
fordringarna till en onaturlig höjd. I historien t. ex. framställas ej
sällan frågor så svåra, att man kunde tro dem vara riktade till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
