Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Strödda meddelanden - Tankar om uppfostran - Dogmlärans motsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖDDA. MEDDELANDEN. 283
Macaulay snarare än till tjugoåriga ynglingar af vanlig begåfning, som
dessutom skola examineras i grekiska, latin, filosofi, matematik, mo-
derna språk m. m. Uppfostran, på sådant sätt bedrifven, blir —
tvärt imot den gamla regeln: non multa, sed multum — endast ett
ihpluggande i lärjungens minne af ett så stort förråd spridda insigter
som möjligt; den blir opraktisk och utan sammanhang med det verkliga
lifvet. I synnerhet är detta fallet der, hvarest uppsigten öfver skolan
blifvit anförtrodd åt kyrkan. Den nuvarande kyrkan är nämligen till
sin allmänna riktning’ fången i ett ofruktbart dogmatiserande eller
sysslande med i sig sjelfva alldeles betydelselösa frågor. Rundt om-
kring henne i det dagliga lifvet frodas okunnigheten och ondskan i
oräkneliga former, och det stora spörsmål, som nu delar Englands
kyrka i olika partier, är det om färgen af presternas messhakar.
»Många hundra predikningar har jag hört i England», yttrar b ronde,
»mångfaldiga dissertationer angående trons mysterier, presterskapets
gudomliga sändning, den apostoliska successionen, biskopsembetet,
rättfärdiggörelsen, bokstafsinspirationen och sakramentens återlösande
kraft, men aldrig, nej icke en enda gång under dessa senaste trettio
år, såvidt jag kan erinra mig, har jag hört någon predikan angående
nödvändigheten af en hederlig vandel, eller öfver buden »du skall icke
ljuga», »du skall icke stjäla». Den aflidne biskop Blomfield brukade
berätta, att då han en gång vid ett sammanträffande med en till hög
ålder kommen kyrkoväktare vid universitetskyrkan i Cambridge ut-
tryckte sin fägnad öfver att se honom så kry, svarade mannen: »ack
ja, ers högvördighet, jag har mycket att vara tacksam för! Jag har
hört hvarenda predikan, som hållits i denna kyrka under femtio års
tid, och — prisad vare Gud! — jag är det oaktadt ännu alltjemt en
kristen.» . 0
At vetenskapsmannen och skriftställaren gifver bronde det rådet,
att han, till betryggande af sitt ekonomiska bestånd under alla vex-
lingar, bör lära sig ett yrke eller handtverk. Intelligensen blir ej
lidande derpå, att man duger till att sy ett par stöflar eller sko en
häst. Paulus förtjenade sitt uppehälle genom sina händers arbete,
samtidigt med det att han arbetade på verldens omvändelse, och
Spinoza, en af nyare tidens väldigaste tänkare, lifnärde sig genom att
slipa mikroskop-glas.
Dogmlärans motsägelser.
I sin lärorika skrift angående Dogmen om Kristi gudom samman-
fattar A. Réville på följande sätt sin åsigt om den kyrkliga konfes-
sionalismens tvenne hufvudläror, bedömda ur logisk och biblisk syn-
punkt; .
»Dogmerna om treenigheten och Guds menniskoblifvande äro tor
oss, den nyare tidens menniskor, olidliga bördor. Motsägelsen, denna
andens negation, utgör deras väsen. Vår uppfostran har gjort oss
oförmögna af denna undfallenhet för det absurda, som på andra tider
utgjorde den religiösa menniskans förnämsta dygd. Och likväl är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
