Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 2. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. OKTOBER.
När jag i dunkla nätter går,
Der strida forsar stupa.
De säga mig en spådom stor.
När alla mannadygders mor,
När friheten ej längre bor
I dessa skogar djupa;
Då tystnar dessa strömmars svall.
Då hotar dessa klippors fall,
Då vissna dessa ängar,
Då tystnar fågelen i skog
Och då, du arma harpa, nog
De brista dina strängar.
Denna skaldens fosterlandskärlek brann lika varm, om han
dvaldes på hemmets strand eller fjerran derifrån. Så har den
bortgångnes broder godhetsfullt meddelat oss att hans dagbok från
resan till Söderns sköna nejder flerestädes vitnar derom. »Jag
behöfver fäderneslandets luft för att inspireras», skrifver han så-
lunda i denna dagbok, då hans i Rom författade versar öfver Teg-
nérs död ej tillfredsstälde honom.
En annan gång skref han, vid ryktet om att en berömd svensk
konstnär ämnade för alltid öfvergifva fäderneslandet för att téfva
ett rikare lif i utlandet:
»Ve den, som föraktar sitt fädernesland,
Sin fattiga fader och moder,
Hans röst må förklinga på främmande strand,
Lik harpan vid Babylons floder.»
Stycket, som ej finnes i hans samlade dikter, slutas med
ett varmt erkännande af hans egen tacksamhetsskuld mot detta
fädernesland :
»Som gaf mig sitt bifall och gaf mig sitt bröd,
Då intet i verlden jag egde.»
An skönare genomströmmar samma känsla hela den vackra
dikt »Återseende», som han skref, då han från sin resa i Södern
nalkades Sveriges klippor och skär.
Men Malmströms fosterlandskärlek sträckte sig längre än till
Sveriges gränser blott. I föreningen med Norge såg han Sverige
vidgadt till ett Norden, och i detta Norden ett de båda folkens
fosterland i än högre mening. Derföre sjunger han på jubelfesten,
femtionde årsdagen af Sveriges och Norges förening:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
