Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. OKTOBER.
Uff! mi äro vi då ändtligen i Göteborg med författaren och lemna
honom der en stund för att få vederqvicka sig. Den sista citatio-
nen kan synas nog utförlig: men den torde icke varit alldeles onyttig,
för att ådagalägga författarens förmåga att »ur minnet och dag-
boken». kanhända till och med utan hjelp af reskarta, efter så många
år kunna uppräkna ett så stort antal gästgifvargårdar, dels ock för
att visa huru det låter sig göra att inom en så kort tid tillverka
fem volymer.
Det vore nu på tiden att öfvergå från författarens anteck-
ningar om de yngre åren och studenttiden till det som angår det
offentliga lifvet under den tid de omfatta: men vi kunna icke motstå
frestelsen att meddela ännu ett litet utdrag af hvad han ansett för-
tjent att öfverlemnas åt efterverlden. Det förekommer på sidorna
51 och 52 i första delen, der han gifvit en samvetsgrann förteck-
ning öfver krogarna i Upsala.
Han talar der först om otillräckligheten af den magra spis,
som erhölls på ett s. k. nykterhetsvärdshus, i dagligt tal kalladt
»påvretén». der allt skulle kontant betalas, och fortsätter som följer:
»Så fördes och. förfördes man slutligen till källarlifvet, der kre-
dit beviljades. »Mamma Joholm» än vid Svartbäcken, än vid Vak-
salatorget; gumman Blads och fru Urbergs restaurationer, eller mera
på spiken sagdt spisinrättningar, voro väl af den minst kostsamma
sorten; d. v. gästgifvargården, sista huset vid Drottninggatan och
Slottsgatan, till venster då man kom ifrån stora torget, stod redan
en grad högre; i den nuvarande gästgifvaregårdens lokal var Öster-
bergs källare, hörnhuset snedt imot detta var först Hjertmans,
senare Schylanders, finast och förnämast ansågs Berglins källare
uti Gillets lokal hvilken senare dock i nyare tider blifvit alldeles
ombygd. Dessutom funnös Åkerstens schweitseri, der man företrä-
desvis berömde punschen. Aaron Forss’ konditori, hvars chocolad
och pastejbageri voro mycket i ropet samt gubben Schukanis billard
och mamsellerna Bontés chocoladställe, hvartill ytterst må nämnas
Östgöta nations vaktmästares hustru, hos hvilken ingenting annat
kunde erhållas än strufvor» o. s. v.
Det synes ligga någonting nästan rörande uti den pietet, hvar-
med författaren ännu så lifligt påminner sig alla de nyss citerade
»samtida», hos hvilka han utan tvifvel tillbragt inånga angenäma
stunder, då de ännu efter så många år kunna lefva i minnet eller blif-
vit så troget antecknade i »dagboken»; och om t. ex. »Östgöta nations
vaktmästares hustru» ännu skulle lefva och händelsevis få se huru
hennes »strufvor» efter så många år blifvit förevigade i tryck, så
bör hon fälla tårar af förtjusning och tacksamhet. — Vi sluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
