Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PUBLICISTISK GENGÅNGARE. 327
1 Juni resa hemåt Göteborg för sommaren, och lofvat medföra
biskopens förbudssedlar, samt i följd deraf bordt vara färdig till
afresa till klockan fem, försof mig en hel timme.» (Ack! huru obetyd-
ligt och oskyldigt var icke detta imot alla de timmar och dagar och
år, som författaren sedan försofvit sig i politiken!) »Landsvägsresan
från Upsala till Göteborg upptog den tiden vanligen fem dagar
fullt. Min enspända kärra eller rapphöna, surrade alltså ut genom
fjerdingstullen till Säfva, Lislena, Enköping, Nyqvarn; men innan
jag kom till Vesterås, körde biskopen i sin trespända kalesch förbi
mig.» Efter några raders beskrifning på nattläger i Munktorps
prestgård fortfar förf.: »På morgonen måste förbudet gifva sig
åstad i mycket god tid, öfver Köping, Arboga, Fellingsbro, genom
den milslånga skogen till Glanshammar och Örebro.»––– »Re-
dan samma afton måste resan fortsättas och alla beqvämligheter
försakas.» (Ganska förklarligt när man åker på en rapphöna!)
»Halfsofvande passerade jag Blacksta, Wredstorp, Ramundeboda
genom skogen Tiveden till Hofva och Hasslevör. Elden var lös i
skogen, men det fick icke hindra min färd» (förvånande!) »och ti-
digt på e. m. uppträdde jag i Mariestad, der jag efter bispens an
komst superade med honom hos hans svåger lagmannen Akerman,
sjelf göteborgare såväl som gästerna. Och strax efter supéen
måste man åter bestiga skjutskärran. Vägen gick öfver foten af
Kinnekulle till Björsäter, Enebacken, Kållängen, Lidköping, der
man hade en marknad och sålde äfven Iconfekt» (tänk bara! —
kursiveringen är gjord af recensenten) »Mälby, Sparlösa, Bäreberg
och Sollebrunn. Här måste bispen sjelf bestå supéen ur sin med-
hafda matsäck, hvarefer han gick till sin säng och jag till min
kärra. Skjutshållet till Hverled var det besvärligaste jag haft, fullt
af backar, skogsdunkel och bråddjup, hvilket allt gjorde den natt-
liga färden rätt dyster, allrahelst då skjutsbonden utpekade hvarje
ställe der diligenser kört omkull, röfvare bott och mord föröf-
vats just så här dags på natten.» (Man ser att skjutsbonden ej
mindre än författaren sjelf hört till de förskräckta. Månne icke
måhända just denne »samtidas» förfärande berättelser, genom det
intryck de efterlemnade, till någon del varit orsaken till den po-
litiska förskräckelse som sedan utgjort ett hufvuddrag hos för-
fattaren under hans publicistiska bana och återspeglas i de de-
lar af hans memoarer, till hvilka vi komma längre fram? Recs.
anm.). »Resan fortgick till Wadbaka med samma häst, men der
fick jag en miserabel, haltande krake till Nohl, och kom så förbi
Nohl ändtligen till Göteborg, alldeles bränd och flådd i ansigtet
af solbad, sand och den nattliga kylan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
