Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PUBLICISTISK GENGÅNGARE. 331
åtminstone för det mindre antal som en gång gör sig mödan att
studera riksdagsprotokollerna. Vi skola dock försöka att här och
der belysa några drag af hr Hellbergs författareärlighet.
Läsaren känner redan af det föregående och af författarens
egna bekännelser, att det hufvudsakligaste ändamålet med tidningen
Svenska Biets uppsättande var att söka motarbeta Aftonbladets
inflytande, äfvensom att detta misslyckades till den grad, att, såsom
förut är visadt, Svenska Biets egna patroner, i bref till utgifvaren,
som han haft den berömvärda uppriktigheten att sjelf citera, imel-
lanåt varnat för det oskickliga sätt hvarpå bladet sköttes, (ehuru det
bör medges att dessa varningar, stälde till hr Hellberg, mest voro
riktade imot medarbetaren Angeldorff, för hans klumpiga sätt att
gå tillväga) och att tidningen slutligen måste upphöra i brist af
prenumeranter och med ekonomisk ruin för utgifvaren1)• Bet är
då förklarligt nog om vår författare, som enligt egen bekännelse
på många ställen, uppriktigt hängt fast vid den från en förfluten
tid ännu qvarstående regime, som pressen ifrån 1830-talets början,
och främst deribland Aftonbladet, gjorde till sin uppgift att be-
kämpa — om denne författare bibehållit ett horn i sidan till Af-
tonbladet, och nu efteråt gjort en storartad ansträngning att få för-
hållandena på den tid, under hvilken dessa strider räckte, framstäld
i en annan dager. Vi skola försöka ådagalägga hvad man bör tro om
författarens sanningskärlek och tillförlitlighet i några af dessa hän-
seenden, så godt det låter sig göra utan att allt för mycket trötta
läsaren. Men för att gifva en klarare åskådning af ställningen och
karakterisera den moraliska halten af hela den strid, som utgjorde
föremål för tvisterna inom publiciteten under de år, då Svenska Biet
existerade, är det nödigt, att med några korta drag teckna situatio-
nen under den föregående tiden och hvad som hufvudsakligen gaf
uppkomst åt den i Posthumus’ ögon så förhatliga oppositionen.
Då konung Carl Johan såsom vald tronföljare anlände till
Sverige år 1810, fann han för sig en regeringsform, i hvilken den
snart sagdt mest framstående bestämmelsen lydde (och ännu lyder):
Konungen skall allena styra riket. Det heter visserligen tillika...
»på sätt denna regeringsform föreskrifver»; men ordet allena styra
var likväl alltför inbjudande för att icke, sammanlagdt med alla
de öfriga maktfullkomligheter samma grundlag lägger i konungens
’) Kanske bör härvid ej heller förgätas att en annan medarbetare i Biet, hr
Wahlström, efter några års deltagande deri, under hvilka han haft tillräckligt tillfälle
att göra bekantskap med karakteren af dess bemödanden, tillhörde oppositionen pa
riksdagen, der han blef vald till ledamot i borgareståndet. Han skulle nog kunna
måla en pendant till Posthumus’ skildringar, men af annan färg, om han ville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
