Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PUBLICISTISK GENGÂNGAKE. 333
och annan älven, att lian skulle kunna åt sitt nya fädernesland
återvinna Finland, så blef följden af allt detta, livad som änhars
skulle synas oförklarligt, att allt utan invändning böjde sig för
den nykomne främlingens vilja, och att någonting som kunde kallas
politisk opposition knappt kunde skönjas under de första tio åren
från den dag han såsom kronprins öfvertog regeringen. Häraf
måste han lätt förledas till den tron, att ordet konungen skal!
allena styra riket, utgjorde i allmänna opinionen grundlagens
egentliga A och O, och att orden, »på sätt denna regeringsform
föreskrifver» vore tillsatta för syns skull, utan någon verklig-
betydelse.
Denna hans föreställning minskades icke heller då det redan så
kort tid efter hans hitkomst som vid 1812 års riksdag, utan något
allvarsammare motstånd än några få reservationer inom ett par
stånd, lyckades honom att stympa folkets dyrbaraste skyddsvärn,
tryckfriheten, genom indragningsmaktens införande, hvilken medgaf
regeringen att utan skäls angifvande undertrycka tidningar ocb
andra periodiska skrifter, med det hårda tillägget att utgifvaren af
en sålunda undertryckt skrift icke utan konungens särskilda till-
stånd vidare kunde få utgifva någon annan. En icke mindre
tillförsigt till maktfullkomligheten af allenastyrandet och till ansvars-
friheten måste det åstadkomma, då han vid 1815 års riksdag kunde
tillegna sig personligen såväl den s. k. rubelfonden som de millioner,
hvilka Frankrike lemnade i lösen för Guadeloupe, och detta på
den grund att denna koloni hade blifvit afträdd »till konungen af
Sverige», en alltid brukad diplomatisk term, som efter den s. k.
folkrättens »usancer» aldrig förr blifvit förstådd annorlunda, än att
den ena staten afträdt den eller den provinsen, det eller det be-
loppet, till den andra staten — icke till dess regent personligen.
Någon uppmärksamhet på offentliga ärenden genom pressen
fanns icke heller under dessa år. Utom det officiela bladet som
var inskränkt till meddelande af embetsverkens kungörelser och
ett tarfligt referat af de utländska nyheterna, utgjordes tidnin-
garna föi- dagen af Dagligt Allehanda, som var endast an-
nonsblad, Journal for litteraturen och teatern, som sedan förän-
drades till Allmänna journalen, samt Stockholmsposten. Allmänna
journalens utgifvare, kanslirådet Wallmark, var tillika Carl Johans
handsekreterare och lärare i svenska språket(!’) med en vacker
lön och derigenom fästad vid hans person samt såsom publicist
klafbunden; och kapten Lindeberg, som utgaf Stockholmsposten,
hade i egenskap af afskedad officer vid landtvärnet fått ur Carl
Johans handkassa en pension, som kunde när som helst återtagas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
