Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. OKTOBER.
hvarföre ock den tidningen var mycket tam, ända tills imot den tid
dä den upphörde. Några smärre blad, som tid efter annan ut-
kommo, såsom Allmänna opinionens organ och Nya posten m. fl.
omkring år 1815, hade en kort lifstid och ingen nämnvärd politisk
betydelse; lika litet kan en sådan tillerkännas de skandalskrifter,
som utgåfvos af och imot G-revesmöhlen, hvilken sistnämde, såsom
det sedan uppdagades, äfven åtnjöt understöd af kronprinsen.
Det var först ifrån år 1817 som pressen genom tidningen
Anmärkaren, utgifven först af Cederborg och sedan af G. Scheutz,
började rikta en allvarligare uppmärksamhet på det offentliga lifvet,
isynnerhet på rättsskipningen i brottmål och polisväsendet, hvilket
skedde genom framdragande inför allmänheten af ett par bevis på
groft polisvåld, hvaribland isynnerhet det så kallade Wermdömålet
(der man försökte piska en oskyldig till bekännelse om ett mord)
starkt upprörde den allmänna rättskänslan, och kort derefter genom
Kuriren, af bröderna Theorell, som likaledes ifrade mot missbruk
af polis- och domaremakten, samt från år 1820 genom Argus,
(utgifven af Scheutz och Johan Johansson) den första som egent-
ligen började granska statsförvaltningen och regeringssystemet från
politisk synpunkt, bland annat genom en artikelserie med titeln
Är Sverige en konstitutionel stat eller icke, som under dåvarande
förhållanden och ovana vid publiciteten, väckte ett ej ringa upp-
seende. Det var ock först ifrån den tiden som inhemska nyheter
för dagen började meddelas.
Ungefär samtidigt härmed hade några politiska högmål blifvit
anhängiggjorda, för förmenta förbrytelser imot 1812 års förordning
imot all förbindelse med f. d. kungl. familjen, nämligen imot en officer
Natt och Dag, som dömdes in contumaciam, emedan han hade be-
gifvit sig ur riket; imot Ihre och Bergelin, tvenne unga män, den
ene civil tjensteman, den andre läkare, som blefvo dömda till döden
för det de vid en middag hos landshöfdingen på Gotland hade
klingat med hvarandra och druckit »Gustaf den femtes skål», samt
imot en nära utfattig person vid namn Höökenberg, som på ett
ställe i landsorten hade pratat om att han året derpå skulle
komma att få det mycket bra, emedan prins Gustaf då skulle
återkomma till Sverige, och för detta blef dömd af med lif, ära
och gods. Alla dessa personer, med undantag af Natt och Dag,
blefvo benådade, men fingo dock sitta på fästning, Höökenberg i
sex år, om vi rätt minnas. Rörande alla dessa saker finnas hand-
lingarna utförligt refererade uti skriften Bidrag till Sveriges historia
efter år 1810^.
’) Det väcker nu för tiden med skäl förundran att sådana blodsdomar kunde
fällas af ledamöter i rikets högsta domstol; men det kan i ett fall möjligen till någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
