Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. OKTOBER.
nära tidningarna såsom ett bevis på förbrytelse afAftonbladet mot
både lag och anständighet, och har icke heller blifvit glömdt af
Posthumus, så att man vid detta upprepande ovilkorligen måste
erinra sig den gamla sagan om: »det var en gång en käring som
hade en skinnpels, och först blötte hon honom och sedan stötte
hon honom, har ni hört den förr?» Svar, ja eller nej, likagodt;
hvarpå åter följde: »det var engång en käring som hade en skinn-
pels», o. s. v. i oändlighet. Månne icke detta utgör ett talande be-
vis om den i fråga varande beskyllningens tomhet? — Men icke nog
härmed: Aftonbladet var under sin 23-åriga tillvaro icke mer än
två gånger anklagadt för smädliga uttryck. Den ena gången var
det för en ur Franska tidningen le National öfversatt artikel om
österrikiska regeringens framfart imot Italien, med anledningon af
grymheterna mot Silvio Pellico, Gonfalonieri, m. fl. Med anledning
af denna rättegång lät österrikiska ministern grefve Woyna införa
i Post- och Inrikestidningen en förklaring, att han icke hade be-
gärt detta åtal. Det hade blifvit anstäldt på konungens egen be-
fallning. Det andra tillfället var, då Aftonbladet några veckor
sköttes af hr S. A. Hedlund, under en resa som Hierta hade före-
tagit till utlandet. Aftonbladet råkade då i en strid med Posttid-
ningen som redigerades af — hr Hellberg, vår Posthumus, hvilken
— i parentes sagdt — alltid varit ömtålig och fann sig så knuffad,
att han drog Aftonbladet för rätta, men utan framgång. Här kan
invändas, att då regeringen mellan åren 1834 och 1840 så ofta
drog in Aftonbladet, så behöfdes icke något åtal; men i betrak-
tande af den hätskhet som visade sig uti det först omförmälda
tryckfrihetsmålet, ej mindre än uti åtalet imot öfversättningen af
Strauss’s arbete, der det allmänt ansågs vara meningen, att på
grund af då gällande strafflag »för afvikelser från den rena evan-
geliska läran», få Aftonbladets förläggare landsförvisad om han
hade framträdt såsom öfversättare, så är det ock sannolikt, att
åtal för smädelse mot konungen, hvarå urbota straff följer, icke
hade underlåtits om dertill funnits ringaste giltig anledning.
Den slutsats framstod imellertid tydligt för alla som följde
med den offentliga diskussionen på den tid hvarom här är fråga,
att någon större framgång åt bemödandet att skada Aftonbladet
icke var att hoppas af det skrän, som den salarierade pressen
upphäfde angående föregifna smädelser mot konungen. Författa-
ren har ock, jemte upprepandet af dylika beskyllningar sjelf bidra-
git att vederlägga dem, då han haft den artigheten att på ett, om
ej flere ställen i memoarerna, citera" Tegnérs yttrande i ett tal i
Vexiö, tryckt i Tegnérs samlade skrifter, att Aftonbladet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
