Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PUBLICISTISK GENGÅNGARE. 337
Alla dessa saker hade visserligen passerat innan tidningen
Svenska Biet uppsattes, och det har således icke kunnat åligga
Posthumus, som ej kom med i affärerna för än 1839, att upptaga
dem i sina anteckningar. Men han var dock icke obekant dermed ;
och de kunna icke utelemnas såsom gifvande en förklaringsgrund till
den växande oppositionen. Den digression vi tillåtit oss for att
erinra derom, torde derföre icke varit öfverflödig, och lär vara till-
räcklig för att med någon tillhjelp af hvad allmänheten ännu har
i minnet från det förflutna, ådagalägga fruktlösheten af det bemö-
dande som genomgår Posthumus’ arbete, att framställa denna oppo-
sition såsom uppenbarelsen af en obefogad personlig hätskhet imot
konungen.
Vi anse oss likväl särskildt i korthet böra bemöta några af
förf:s anklagelser mot den oberoende pressen under den i fråga
varande perioden. Att Posthumus företrädesvis söker att nu efteråt
så mycket som möjligt nedsätta de liberala tidningarna och isyn-
nerhet Aftonbladet, då det var just för samma ändamål Svenska
Biet uppsattes och han blef dess ansvarige redaktör, är naturligt,
då detta bemödande att motverka deras inflytande misslyckades.
Men det förtjenar särskildt uppmärksammas på hvad sätt dessa för
sök blifvit gjorda, emedan det i sin mån karakteriserar partiets
moralitet i detta hänseende.
Ibland det reaktionära partiets mot den oberoende pressen
och främst imot Aftonbladet ständigt upprepade beskyllningar
i de besoldade tidningarna Svenska Biet, Morgonen, Tiden och
Minerva, på den tiden, och hvarpå diverse uppkok nu förekomma
i Posthumus’ memoarer, var det en stående tillvitelse, att de
förra »smädade den åldrige konungen» och för öfrigt »allt he-
ligt». Att denna beskyllning helt och hållet saknade grund
hvad Aftonbladet beträffar, framgår imellertid af tvenne obestrid-
liga förhållanden: det ena att Aftonbladet aldrig blef anklagadt
inför rätta för någon sådan smädelse, det andra, som betyder ännu
mer, att oaktadt utgifvaren många gånger uppmanade motståndarne
att uppgifva exempel på, hvarest sådana smädelser någonsin före-
kommit i bladet, så voro de icke i stånd att framdraga ett enda
exempel, utan togo i brist deraf sin tillflykt till åberopande af en
annons, som en dag kort efter Carl Johans död hade råkat inkomma,
nämligen att »en svart svinpels, passande för den nuvarande
hofsorgen, fanns till salu på Kornhamns torg.» Men också blef
detta föga passande skämt, som hade råkadt blifva förbisedt vid
korrekturläsningen på annonserna, sedermera troligen öfver trettio
à fyrtio gånger och ännu flera år efteråt omtuggadt i de reaktio-
Framtiden. Band 6. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
