Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PUBLICISTISK GENGÅNGARE, 343
frisinthet och folkgunst». Vi anföra detta omdöme utan några
kommentarier, såsom ett prof på Postlmmus’ goda vilja mot Afton-
bladet, hvilken framlyser genom hela noten, men i synnerhet i
detta kapitel. Nu till saken. Aftonbladets förläggare hade år
1849 låtit anlägga en sidenfabrik vid Barnängen på Södermalm.
Här hade en aflöningsdag anmärkning gjorts på en sidenväf-
vefskas arbete, och afdrag med anledning deraf skett på hennes
arbetslön. Härmed var hon missnöjd och detta kom till redak-
tionens af Folkets röst kunskap, som med anledning deraf gång
på gång anföll fabrikens égaré med de mest smädliga beskyllnin-
gar i egenskap af arbetsgifvare och husbonde. Detta fortsattes i
flera nummer, och föranlät slutligen Hierta att stämma utgifvaren
för att söka stäfja dessa anfall, som påtagligen bedrefvos syste-
matiskt. Detta har också Posthumus nu omtalat, och dervid till
och med gifvit sig sken af att beklaga Aftonbladets förläggare,
dock med en insinuation såsom skulle de anfall, för hvilka han ut-
sattes, icke vara annat än en nemesis.
Det har redan förut i denna artikel blifvit anmärkt, huru
osanna Svenska Biets och konsorters föregifvanden angående Afton-
bladets smädliga beskaffenhet voro, och att de aldrig gittade taga
fram exempel derpå. Smädelse är också något helt annat än skämt,
satir o. s. v. när detta ej går på annans goda namn och rykte.
Sålunda, om t. ex. någon skulle säga om hr Hellberg, att han
alltid visat sig vara en stor kruka i politiken, fastän liten i
öfrigt, så kan detta kallas försmädligt, men icke smädligt, i lagens
mening. Imellertid har författaren, för att efteråt kunna om möj-
ligt åstadkomma den effekt han genom antydningen om en nemesis
söker, förtegat två omständigheter som voro af hufvudsaklig vigt:
den första, att den i fråga varande sidenfabriken sköttes af en
fransman, som var antagen till dess föreståndare, och på eget
ansvar antog och afskedade folket, så att det var med honom
ensam som de hade att uppgöra och i händelse af behof tvista
samt att fabrikens égaré icke hade något att göra dermed,
åtminstone icke annat äu i andra hand, om klagomål hos ho-
nom anfördes, hvilket här icke hade skett, samt att han såle-
des ej visste af saken innan det talades derom i Folkets röst;
och den andra,. att utgifvaren af Folkets röst blef fäld i tryck-
frihetssaken och dömd till ansvar. Till berättelsen om detta mål
hör dessutom en episod, som är ganska upplysande. Då målet
skulle förekomma inför domstol och medan parterne väntade på
föredragningen, kom utgifvaren af Folkets röst fram till Hierta
och sade: »Hvad tjenar det till att bråka med tryckfrihetsmål imot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
