Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 FRAMTIDEN. EJ ERDE ARGANGEN. 1871.. OKTOBER.
heten eller icke till en mytisk uppfattning af vissa dogmer. Exem-
pelvis hade i detta afseende svaranden i sin förklaring anfört, att
dä vår religionslära säger att Gud är en ande, ett osynligt väsen,
och allestädes närvarande, men andra trosartikeln lärer att Kristus
sitter på Guds Faders högra hand, så kunde det senare icke för-
stås annat än mytiskt, emedan det ej kan finnas någon höger eller
venster hand om ett väsen som är en ande och allestädes närva-
rande. — Vid refererandet häraf förklarade Svenska Biet — vi
veta naturligtvis icke om Posthumus var författaren — att »en
sådan förklaring kunde ingen annan än Belzebub sjelf ha skrifvit».
Imellertid kunna sådana uttryck förklara anledningen, hvarföre
såväl Hans Järta som erkebiskop Wingård, uti de bref som
Posthumus sjelf tryckt, åtskilliga gånger uppmanade Hellberg att
moderera tonen i Biet, så att den ej blefve så grofkornig och
ohyfsad. Vi hafva redan anfört en varning af den förre; erke-
biskopen skref derom (se sid. 193, första delen): »Helsa mycket
Angeldorff, den mångfrestande, men bed honom icke förlöpa sig.»
Och om Straussiska saken: »Jag ser, att Straussiska målet gör
oro. Seqvestern, ehuru jag icke föranledt den, kunde icke undvikas,
om icke våra lagar skola anses antiqverade (ja den lagen blef ock
derefter ändrad!) Om man felat i processen, förstår jag icke; vet
endast, att tryckfrihetsförordningen, såsom illa redigerad, ger an
ledning till olika tydning och möjligen misstag. Är sådant be-
gånget, duger det icke att med än så stor dialektik försvara det.
Åtminstone önskade jag, att Biet icke derpå förspilde anseende.
(Dessa ord, kursiverade af Rec., visa huru sjukt aktierna stodo
till och med i erkebiskopens omdöme).–––-»Slutligen skref han
den 2 Oktober», heter det: »då man skyllt mig för så mycket,
som jag icke gjort i Straussiska saken, får jag väl också göra
något. Jag har derföre raspat denna lilla uppsats, för hvilken
jag begär rum i Biet, om det går an; skonsam är den icke, men
striden har redan å ömse sidor tagit eld». — Måhända var det
den uppsatsen, hvari det talades om Belzebub; det vore intressant
om Posthumus i en följande del ville upplysa om detta.
Uti den femte delen har Posthumus, såsom det synes med en
viss förkärlek, utbredt sig öfver en annan sak, som år 1851 föran-
ledde Hierta att instämma utgifvaren af den dåvarande tidningen
Folkets röst inför domstol. Det kapitel som handlar härom, börjar
med yttrandet, att »bland alla våra svenska samtida torde väl
Hiertas Aftonblad varit den, som under en viss period utöfvat det
största inflytandet. Men kort derefter heter det att,’»uti tidningen
Folkets röst hade vuxit upp en medtäflare åt Aftonbladet både i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
