Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. OKTOBER.
sammans mänga hundrade, bevisa således, om Posthumus ej skarfvat,
att grefve Löwenhjelm, likasom mänga andra, var en af dem som
gerna söka popularitet på ena sidan, medan de å den andra vilja
att yxan skall gå, men äro rädda för att sjelfve synligt hålla i
skaftet.
Ett bevis på sanningen af det här anförda rörande den mening
L. hyste om Biet, har ock Posthumus lemnat uti följande ur ett bref
från honom aftryckta strof, ehuru ordalagen deri äro milda: »Äfven
jag var ung och förmente mig icke kunna trumfa med nog skarpa
adjektiver. Jag har åldrats i kif och funnit, att 1) så förhärdade
jag trätobrodern, som annars gifvit med sig, och 2) att svaviter
in modo gaf bättre fart i auditorium åt mitt fortiter in re». — För-
undrandsvärdt var, att oaktadt Biets redaktion erhöll sådana för-
maningar ej blott från grefve Löwenhjelm, utan äfven från erke-
biskopen och ifrån Hans Järta, att begagna ett mera hyfsadt
språk, så hjelpte det icke. Om den sistnämde säger Posthumus
sjelf, utom hvad det i noten vid början af denna artikel meddelade
utdraget af ett bref innehåller, att Hans Järta »ej sällan var miss-
belåten med det odium theologicum han tyckte sig de första åren
finna hos Angeldorff, och uttalade sig i de enskilda brefven derimot
på det skarpaste» (sid. 199). Uti ett bref från Järta i början af
1844 förekommer ock om samma fråga följande uttryck (sid. 202):
»Arga afhandlingar i tidningsblad trötta publiken och väcka afsmak
hos bildade läsare. All polemik bör vara lätt och ej dogmatisk
tung. Goda tidningsblad böra egentligen vara éclaireurer, skarp-
skyttar, som röra sig ledigt i polemiken, men ej rycka fram i
klumpig massa. Visserligen bör det lätta omvexla med det all-
varliga, skämtet med deduktionen. Men dessa må ej antaga tysk
långtrådighet».–––-»Dessa råd äro alltför ofullständiga och genom
sin allmänlighet obestämda. Men jag kan ej gifva andra, och är
imellertid glad, att numera Tit. är hufvudredaktören».
Den nyssnämde excellensen Gustaf Löwenhjelms broder,
grefve Carl Axel Löwenhjelm, omtalas äfven och berömmes mycket
såsom en af de förnämligaste inom det konservativa lägret, äfven-
som hans vurm för magnetismen beskrifves, hvaraf han många
gånger blef lurad. Men författaren har ej funnit skäligt att
omtala denne grefves förnämsta arbete, som här utgafs och blef
kändt under öknamnet pr^eZboken. Grefve Löwenhjelm hade
nämligen deri föreslagit att en profoss på allmän bekostnad
skulle tillsättas för hvarje församling i riket, och erhålla en sär-
skild uniform. Denna bok fann författarens broder, ministern i
Paris, så äfventyrlig, att han lärer inlöst den återstående upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
