Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PUBLICISTISK GENGÅNGARE. 349
»Ingen fara», om ministrar à la Ollivier, som sjelfve blåst till-
samman dylika stormar, skulle finnas vid styret äfven hos oss, när
proletärernes stormdeputation hinner fram.»
»Och sedan vi sett huru under de senaste 20 åren, upplösningens
och upplysningens män, i beskedlig okunnighet eller obeskedlig kun-
nighet om hvems ärenden de gått, viribus unitis äflats att jemna
stråten för dem som kalla sig internationella, aflägsna allt, som kunnat
imot dem begagnas till värn, i sitt dockespel beslutande internationel
passfrihet, allmänna val, kringskärning af regeringarnes befogenhet,
skolans skiljande från kyrkan, flathetens filantropism, dödsstraffets af-
skaffande, qvinnans emancipation, civiläktenskapens etablerande och
arméernas förderfvande» — så säger oss nu exemplet i Paris med
klarheten àf en blixt, att om internationalens påpasslighet förblifver
sig lik, så saknas hos oss just nu hvarken utvägar eller ämnen, i
hvilka gnistorna kunna förvandlas med lätthet till förhärjande brand, —
ett uppsåt, påtagligen af långo vräkt.»
Bet kan i alla fall ej nekas, att det ligger någonting på
sitt sätt fromt uti en tro, som sålunda fördömer alU livad
den nyare tiden ansett tillhöra kulturens framåtskridande, och
till hvars fullständigande endast saknas folkbildningens totala utdö-
mande, hvilket imellertid dunkelt innefattas i ogillandet af »skolans
skiljande från kyrkan». Hvad Internationalen beträffar, som tyckes
hafva bidragit att till den högsta punkten stegra författarens för-
skräckelse, så kunde frågan derom förtjena att afhandlas i ett
särskildt kapitel. Vi tillhöra icke dem, som tro att man kan
betrakta denna rörelse med likgiltighet; men om än anledning till
icke så ringa bekymmer skulle ligga deri för en viss period af
framtiden, till dess den grundförvillelse, som predikar korståg imot
kapitalet, och som skulle leda till större armod, snart komme att
visa sig, så botas detta icke med att gå tillbaka till det numera
omöjliga af förflutna tider. Ty vill författaren helt och hållet
hämma och söka vända om den strömriktning, som nu visar sig
hos den stora mängden af de civiliserade ländernas befolkning, näm-
ligen hos den, som endast kan påräkna den minsta andelen af de
lifvets yttre förmåner, civilisationen medför, då måste han ock
utdöma sjelfva kristendomen, sådan som Kristus sjelf predikade
den, hvars lära bjuder att älska vår nästa såsom oss sjelfva, och
taga af oss vår egen rock för att gifva till den fattige; ty det kan
icke bestridas att en sträng fordran på efterföljd af denna lära
icke står rätt väl tillsamman med det närvarande samhällstill-
ståndet, ehuru detta är bättre än de förflutna tidernas.
Det finnes imellertid på den möjligen molndigra hori-
sont, som inbillningen kan skåda framför sig af här nämda
anledning, en ljuspunkt som är tröstande och i ett afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
