Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. J. H.
stora
läsande
borta, då det
föra de unga,
på hvarandra,
massan hinner
i händelse af
350 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. OKTOBER.
förhoppningsfull. Den hägrar för oss uti den starka protest, som
arbetsklassen i både Tyskland och Frankrike sistlidet år inlade
imot det gudlösa krig, vi nyss upplefvat. Ty med antagande af
att detta tänkesätt hos den arbetande klassen icke dör, utan ut-
breder sig, lemnar det en förhoppning, att den tid icke är långt
icke skall blifva möjligt för de maktegande, att
de värnepligtige i olika länder, till mord i massa
— när äfven inom olika nationaliteter den stora
inse, att hon offras utan någon motsvarande fördel
seger. Denna känsla, när den gör sig gällande,
skall undanrödja folkens värsta gissel, de stående arméerna och
militärbudgeterna; och en sådan sträfvan, om den ock i första
hand framkallar allvarsamma konflikter, kan icke annat än förr
eller senare leda till goda följder.
Vi erinra oss för öfrigt, med afseende på den förestående
frågan, en anekdot, som det måhända icke är olämpligt anföra
till afslutande af dessa betraktelser. Skrifvaren häraf hade
under en resa på sommaren 1842 tillfälle att i Paris åtskilliga
gånger besöka den snillrike tyske författaren Heinrich Heine.
Det var vid den tiden som Proudhons skrifter gjorde ett visst
uppseende, hade åtskilliga medhållare och bekämpades af andra.
Den som berättar detta frågade en dag Heine, hvad han trodde
att socialisterna egentligen ville, och huru det kunde komma sig,
att arbetsklassen icke insåg, att deras läror icke kunde bära sig.
Härpå svarade Heine följande: »Ja, was wollen Sie, lieber Herr?
Man hat den Leuten den Himmel genommen; nun ivollen sie auch
etwas von der Erde mit.» — Det ligger i detta yttrande en an-
tydan om ett tillstånd, som inga reaktionära åtgärder kunna
afhjelpa, och detta har bäst visat sig efter 1848 års revolution, som
utgjort vår författares fasa, men hvars nödvändiga följder de mest
despotiska regeringar imot sin vilja måst påakta genom utvidgande
af folkens rättigheter och andel i samhällsbestyren.
Bilaga till förestående artikel sid. 339.
(Ur Aftonbladet den 7 September 1842.)
y)Den stora hemligheten eller något om det väsendtliga i den
tidningstvisten innevarande sommar.»
Det torde numera vara fä personer, kanske ingen af den
allmänheten, som icke har sig bekant, dels att en ganska fruktansvärd
kampanj under innevarande sommar utförts imot Aftonbladet, af trenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
