Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - Ryssland i våra dagar. 1. Det nya tidehvarfvet. — Alexander Herzen och det ryska revolutionspartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLAND I VARA DAGAR. 359
Den plötsliga omkastningen i åsigter och tro härledde sig, såsom
antyddes, från Krimkrigets olyckliga gång, hvarigenom det gamla sy-
stemets nederlag blifvit så omfattande. Den gamle kejsarens öfvermod
hade förut, isynnerhet efter det korta och segerrika ungerska fält-
tåget, stigit så att de tillgifnaste bland hans omgifning började
betvifla, att han för sina åtgärder var tillräknelig. Orlow’s politiska
polis (tredje afdelningen af statskansliet) hade blifvit det förnämsta
riksembetsverket. Denna polis gällde framför all annan makt. De
öfriga embetsverken måste böja sig under denna myndighet. Tanken
på bondeståndets emancipation hade länge sysselsatt Nikolaus,
men blef slutligen förkastad.
Ryssland hade allt fortfarande varit afspärradt från utlandet.
Censuren förkastade 90 procent af vesterlandets poesialster, och
tillåtelse till utrikes resor var för ryssarne förenad med en pass-
afgift af 500 rubel silfver om året. Främmande konstnärer och
lärde (»hedningar») hade mycken svårighet att få inkomma i landet.
Trycket var outhärdligt. Alla som sökte gunst, företogo sig att
håna både vetenskap och bildning. Studenternas antal vid univer-
siteten var inskränkt till 300 för hvarje; lärarne förnekades att
följa vetenskapernas framsteg, de bästa läroböckerna blefvo förbudna.
Lärostolarne i filosofi och statsrätt indrogos, studenterna behand-
lades såsom kadetter, och studierna inskränktes till utanlexor i
häften som ministrarna läto utfärda. Missaktning visades dem,
som yttrade håg för kunskaper i annat än arméväsendet och civilem-
betsmannavägen. Kejsaren visade öppet sitt förakt för vetenskapen,
och då furstinnan Galitzin en gång med moderlig tillfredsställelse
berättade honom, att hennes son blifvit promoverad till med. doktor
vid universitetet i Moskau, fick hon vid öppen taffel det svaret:
»Nå, då kan han hädanefter sätta mina grenadierer klystir!»
Hufvudkarakteren hos denne kejsare var att han icke tålde
ett annat Ryssland, än det officiela, som nu reglementerades genom
ukaser, äfvensom till denna karakter hörde en för öfrigt allmän
tystnad. Censuren drefs slutligen under 1850-talet så långt, att
t. ex. censorn öfver tidningen Nordische Biene fick tilltal för det
att han ej ur en följetong uteslutit klagan öfver de obeqväma
gjutjernssofforna i parken vid kejserliga lustslottet Zarskoje-Selo.
Ritningen till dessa pjeser hade nämligen på allerhögsta ort blifvit
förevisad och godkänd.
Förnäma familjers söner voro faktiskt förhindrade att välja
en annan lefnadsbana än den militära. Knappt vågade föräldrar
skicka sina söner till ett universitet. Också lärer kejsaren haft
för afsigt att upphäfva alla dessa institutioner i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
