Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - Ryssland i våra dagar. 1. Det nya tidehvarfvet. — Alexander Herzen och det ryska revolutionspartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. OKTOBER.
Privata undervisningsanstalter förtrycktes. Militärer blefvo allt
oftare anstälda i justifie- och förvaltningsembeten, emedan kejsaren
icke ville se civila uniformer. Ministrarne Cancrin och Perowski,
som aldrig handterat ett vapen, måste låta sig utnämnas till general-
löjtnanter.
Den ansvarighet som Nikolaus under hela sin regeringstid
hopat på sig personligen, fick han i Krimkriget gälda. Med hvarje
nytt nederlag i kriget ökades antalet af embetsmän som försigtigt
fritogo sig från hvarje andel i den politik, som nu visade sig så
förderflig. Till och med i vaktstugorna började officerarne hviska
om »fel» som blifvit begångna. I Moskau samt en del guvernements-
städer uppkom en Tiandskriftslitteratur, som bragtes i omlopp i
hundratusentals afskrifter, och som småningom bestämde allmänna
tänkesättet. Likasom man förut i Ryssland funnit allt förträffligt,
då det utgick ur den kejserliga viljan, blef det nu modernt att
yttra sig med en viss kritiserande köld. Kanslisten, sedan ministern,
Walujews framställning om bristerna i förvaltningen berättas hafva,
inom få månader, fått hundratusen afskrifter.
Rapporterna från kriget mildrades, innan de kommo fram till
kejsaren, likaså polisens uppgifter om missnöjet i landet. Sannolikt
erfor Nikolaus aldrig, att redan då funnos personer som väntade
sig en vändning i den inre politiken till följd af motgångarne i
kriget. Orlow och Kleinmichel voro de som ändrade alla inkom-
mande underrättelser. Egentliga partier funnos icke. Sådant var
förebygdt genom blodsdomarne 1826 och den barnsliga Petraschew-
skiska sammansvärjningen år 1848.
Det fanns likväl, sedan 30 år, tre riktningar inom de så
kallade ryska liberala. Den mest bekanta var gruppen af fronde-
rande aristokrater — förnämligast i Moskau. Mera betydande var
den intelligent oafhängiga krets, som samlat sig omkring Moskaus
universitet. De mera begåfvade lärjungarne hade, af gamla lärare
sedan Alexander I:s tid, blifvit ledda till håg för den vesterländska
kulturen och deribland filosofiska studier. Schellings naturfilosofi
hade tillvunnit sig stort intresse. Vådorna af ett sådant studium
under Nikolai tid grundläde ett naturligt samband imellan dessa
studerande, som betraktade sig såsom framtidsmän — för ögon-
blicket omgifna af spioneriet. Ännu starkare inflytande utöfvade
fransmännens socialistiska skrifter, som riktade sig på det praktiska
lifvet. Härigenom bildades två grupper, den ena hängifven natur-
filosofien, med nationalitetsidéen till grundprincip för det praktiska,
hvaraf namnet slavofiler; det andra med Baboeuf och Fourier till
mönster, samt i teorien ultra-hegelianismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
