Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - Ryssland i våra dagar. 1. Det nya tidehvarfvet. — Alexander Herzen och det ryska revolutionspartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLAND I VARA DAGAR. 367
utkommo endast tidskrifter. Ämnena voro tallösa, sedan det vestra
Europa, efter Nikolai död, så till sägande blifvit upptäckt. Naturve-
tenskaper, statsrätt, senare perioder af ryska historien, den kritiska
filosofien, de revolutionära åren 1848 och 1849, nationalekonomi, —
allt detta var för den stora publiken dittills undanhållet. Tidskrif-
terna lemnade bearbetningar af de närmaste 30 årens vetenskap-
liga och litterära arbeten från Tyskland, Frankrike och England
— hvilket allt dittills varit förbjudet till införsel i riket. Främst
erbjödos socialistiska och kommunistiska skrifter, dernäst allt som
smakade af liberal politik. Man föreställe sig hvilket intryck pu-
bliken skulle få af en plötslig bekantskap med Vogt och Moleschott,
Henry Thomas Buckle och Darwin, Stirner och Ruge, Ludvig Feuer-
bach och Louis Blanc!
I följetongen skildrades förfäade garnisonsgeneraler, okunniga
ministrar, tjufaktiga polisembetsmän, grymma bondplågare bland
possessionater, hvarvid alla välsinnande uppmanades att afkasta
blodsugarnes ok, som tryckte på ryska folket. I denna anklagelse-
litteratur hade »Wjestnik» utmärkt sig genom ett publiceradt stycke,
kalladt »Skizzer ur lefnaden i provinsen.» Ett geheimeråd Saltykow
sades vara författaren. Der såg man alla de knep och illistigheter,
som voro vanliga hos de lägre tjenstemännen för att roffa allmän-
heten, vilseleda förmän och sjelfva fylla sina fickor.
Näst den förbjudna Kolokol fanns ingen tidning mer allmänt
spridd under åren 1858—1862, än månadsskriften Sowremennik
(som utgafs af Herzens ungdomsvän Panajew och poeten Nekrassow).
Formatet var stort, och priset högt, men den hade likväl 8000
abonnenter.
Bland de utmärktaste författarne i Sowremennik var Marko
Wowtschek, samt Eugen Tour (ett gömdt emanciperadtfruntimmer).
Censuren var befahl att icke tillåta rysk historia behandlas när-
mare tiden, än till Catharina II:s uppstigande på thronen, efter
Karamsin. De flesta historiska uppsatserna hade mindre att göra
med historien såsom vetenskap, än framställningar med syftet att
undergräfva absolutismen och dess stöd.
Under rubriken »litteratur» kommo utförliga meddelanden ur de
vigtigaste socialistiske statslärares och nationalekonomers arbeten,
undersökningar om egendom och eganderätt. Denna del var den
farligaste, oaktadt den stillsamma rubriken. Ämnenas val och
tendentiösa behandling röjde syftet att predika social revolution.
Man afsåg intet mindre än att alldeles ombilda stat och samhälls-
ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
