Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - Ryssland i våra dagar. 1. Det nya tidehvarfvet. — Alexander Herzen och det ryska revolutionspartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. OKTOBER.
Jemte publicitetens omkastning visade sig den stora sociala
rörelsen genom anspråk på delaktighet i bestämmelserna om folk-
undervisningen. Det hade länge klagats öfver undervisningens usla
tillstånd, men med orätt, emedan det icke var uselt, det var intet.
På landet funnos inga skolor. I städerna funnos de, men besöktes
föga. De högre andlige tillhörde munklifvet. De sågo med förakt
på alla verldsliga förhållanden och arbetade envist på bibehål-
lande af det bestående såsom säkraste utsigten att få bibehålla
anseende och rikedom. Possessionaterna tillbragte större delen
af året i de stora städerna, och läto sina barn undervisas af tyska
eller franska informatorer. De adliga proletärerne skickade, i
bästa fall, sina söner till militäranstalterna. Ofta nog förekom
det (t. ex. i Rjäsan) att de adliga barnen uppväxte alldeles utan
uppfostran och bildning. I de flesta guvernementer utgjorde 2
procent af befolkningen de få, som kunde läsa. Ännu år 1868
utgjorde antalet af de till militärtjensten utskrifna rekryterna, som
kunde läsa, endast 41 procent af hela summan. Föga bättre var
tillståndet i städerna. Den lägre medelklassen kunde hvarken läsa
eller skrifva; de handlande hade icke bragt sina studier längre än
så, och ansågo sig stå på höjden af sin tid, när de kunde begagna
det allmänt brukliga räknebrädet. Undantag voro för de båda
hufvudstäderna samt ibland tyskarne, som hade s. k. tyska kyrk-
skolor, hvilka helst i Petersburg med rätta ansågos för de bästa
undervisningsanstalterna i hela det egentliga Ryssland.
Den studerande ungdomen ansåg såsom en helig pligt att
genom de lägre klassernas delaktighet af undervisning förskaffa
liberalismen ett stöd; frivilliga söndagsskolor blefvo år 1858 in-
rättade i de större städerna, der yngre lärare, studenter och gym-
nasister lemnade undervisning. Insamlingar till dessa skolor gjordes
vid alla fester, och alla unga gjorde propaganda för den idéen.
Ifvern svalnade likväl efter få år. Men just de frivilliga
skolor, som bäst bibehöllo sig, voro skadliga, till och med farliga.
I dem var den politiska fanatismen driffjädern. I stället för grundlig
elementarundervisning, gick man genast till politisk undervisning,
d. v. s. bearbetade lärjungame för socialistiska syften; skolan blef
plantskola för revolutionär agitation.
Sålunda såg man det gamla ryska systemet vid slutet af
1850-talet på väg till fullkomlig upplösning. En medelklass, på
hvilken man kunde räkna såsom verkande till statens nybildning,
fanns icke; adeln, som ansågs såsom monarkiens stöd, och som
hade åtminstone enstaka sunda elementer, var synbart aflägsnad
från styrelsen, genom de pågående förberedelserna till lifegenska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
