- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
394

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fritz Reuter. Af V. E. Öman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

394 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
en början blott lokal. Den meklenburgske och pommerske landt-
mannen hade sin hjertans lust i dessa gamla, lustiga historier om
dumma, men illpariga bönder, giriga pastorer, despotiska embets-
män och inbilskna junkrar. För att gifva ett ungefärligt begrepp
om tonen i dessa med oefterhärmlig naivitet berättade anekdoter
och karaktersdrag, tillåta vi oss anföra en i hast tillkommen öfver-
sättning af Ilästkuren, ett af Kreyssig med rätta framhållet stycke.
Det lyder på följande sätt:
En vän jag hade, död för länge se’n,
en riktig spjuf, en sicken en.
Han doktor var, ja, det vill säga
för dem som fyra fötter ega;
fädoktor var lian, Borchert var hans namn.
Som sagdt, han hvilar nu i grafvens famn:
Gud gifve honom salig ro!
Den mannen hade en gång, må ni tro,
ett satans bråk och hufvudbry
uppå ett gods ej långt ifrån vår by.
Uppå det godset bodde, om ni veta vill,
och bor ännu i dag herr von Aprill.
Nå väl, hos denne herre sjuknat ner
en skäckig hingst, värd tusen daler om ej mer.
Dermed var såleds ej att skämta:
det var den bästa hästen i hans stall.
Herr von Aprill lät alltså Borchert hemta,
att gifva råd och bot i detta fall.
Bäst man nu talte om hvad göras skall,
klef in en piga med en bricka
med bränvin, smör och bröd, och sågs den sticka
åt Borchert, just som åt en dräng man gör,
då han ett lass potates till en kör.
»Min stumpa», sade Borchert, »om
för min skull du med bröd och bränvin kom,
haf tack; jag frukosterat länge se’n».
Herr von Aprill drog åt sig öronen;
»Försmå ej, Borchert, hvad mitt hus förmår!
På vin, tyvärr, tom källarn står;
jag skulle annars väl med rätta . . .»
— »Var lugn, herr von Aprill, för detta!
Jag frukosterat innan hit jag for;
Och derför är det bäst, jag tror,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 10 12:44:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free