Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Några röster om skandinavismen. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 FRAMTIDEN. F.TERDE ARGANGEN. 1871. NOVEMBER.
håll, att de tre nordiska rikena skulle bilda ett förbund med ge-
mensam utrikes politik och gemensamt försvar, men bibehållande
hvar sina inre institutioner orubbade under sin egen domvärjo,
om än gemensamheten förutsattes skola efterhand frivilligt ut-
sträckas till äfven vissa inre förhållanden. Ett förbundsparlament
borde upprättas, deladt i två kamrar, den ena bestående af dels
af de två konungarne utsedde dels af de tre nationalrepresenta-
tionerna valde ledamöter, lika många från hvarje land, den andra
tillsatt genom omedelbara val i förhållande till hvarje lands folk-
mängd. Denna unionela representation skulle ega att votera ut-
rikes budgeten, bestämma land- och sjöförsvars-kontingenterna och
bevilja de för försvaret nödiga summor. Danmarks till tyska för-
bundet hörande landsdelar skulle ej ingå i unionen. Sverige-Norge
borde af all makt förhjelpa Danmark, att få behålla och med
konungariket inkorporera Nordslesvig. Mellan de tvenne dynastierna
skulle ett familje-fördrag om arfsföljden afslutas, i syfte att på ett
hufvud förena de tre kronorna. Öfver detta förslag ville nu konung
Carl XV inhemta danske konungens och dennes förste ministers
tankar, öfverlemnande åt dem att inleda officiela underhandlingar
och, om så funnes tjenligt, sätta konferensen i London i känne-
dom om planen.
Härpå svarade Monrad i bref till konung Carl XV af 28 April
i de mest erkänsamma, om ock ej bindande ordalag, förutsägande
att detta initiativ skulle i tideböckerna omgifva sin upphofsmans
namn med »odödlig ära.» Hr Geffroy citerar ej konung Kristians •
svar, men hans uttryck låta förmoda, att detta gått i samma rikt-
ning, som konseljpresidentens. På grund af detta gynsamma mot-
tagande skall konung Carl XV hafva meddelat sina förehafvanden
till hrr de Geer och Manderström, »som i början accepterade denna
underhandslingsplan», hvarefter dock den senare snart drog sig till-
baka. Samtidigt ingingo från Kjöbenhavn skrifvelser, som åt Sverige
öfverlemnade äfven det officiela initiativet, samt röjde betänklig-
heter mot planens meddelande till London-konferensen, hvarjemte
Monrad, i sitt href till konung Carl XV af 13 Maj, i något sväf-
vande ordalag uttalade syften, som stodo i strid med ett af de
första vilkoren för en nordisk union, nämligen fullständig afsön-
dring af den danska dynastiens tyska landsdelar. »Nordens poli-
tiska enhet», yttrar han sålunda, »bör blifva en garanti för besitt-
ningen af Holstein. Så länge vi egde Holstein, var den skandi-
naviska beståndsdelen nog stark och danska monarkien tillräckligt
stor, för att den tyska beståndsdelen ej skulle medföra någon fara.
Förlusten af Norge frambragte hos oss schleswigholsteinismen, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
