Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Några röster om skandinavismen. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
träffliga hamnar, en stor sjöduglig befolkning och herraväldet i
Östersjön! Förevändningar lära ej komma att saknas. Kan man
väl nu föreställa sig, att en sådan eventualitet är betydelselös för
Sverige-Norge? Om det är tydligt, att Ryssland ej kan likgiltigt
åse ytterligare preussiska inkräktningar på Östersjöns kuster, ligger
det ej då nära till hands att befara, att kabinetten i Petersburg
och Berlin i godo förena sig angående sina intressen i Norden,
och skulle väl det vara första gången? Men mot denna fara fins
ett botemedel, ett enda: de nordiska rikenas förening, som numera
framträder såsom en »absolut nödvändighet». Vi lefva i nationa-
litetsprincipens tidehvarf, Europas allmänna opinion och dess diplo-
mati äro ense om att erkänna denna grundsats. Om tre förenade
grenar af samma folk åberopa den, skall verlden, som med likgil-
tighet förbiser dem hvar för sig, egna sin uppmärksamhet åt en
makt, som ej längre kan misskännas, som otvifvelaktigt har en
uppgift att fylla, som skall blifva ett nytt stöd för den europeiska
freden, medan de nu, hvar för sig, äro för obetydliga att väcka
ett verksamt intresse och blott utgöra en frestelse för eröfrings-
lystnaden och en fara för det allmänna lugnet.
Af de tvenne författare, hvilkas framställningar här i sam-
mandrag återgifvits, antyder visserligen den ene, att den skandina-
viska frågan »i sina aflägsnare följder» berör äfven England, men
han lemnar strax denna sida af ämnet och han förutsätter tydligen
ej, att den sakernas nya ordning i Norden, som han i dess eget
och hela Europas intresse påkallar, vare sig skulle behöfva eller
ega att påräkna någon aktiv, engelsk protektion. Den franske
författaren åter anmärker uttryckligen, att skandinaverne nu mera
böra allt för väl veta, hvad de af vestmakterna ha att vänta, och
att de endast böra förlita sig på sig sjelfve. Icke heller han röjer
något misstroende till de nordiska folkens kraft och förmåga att
på egen hand genomföra, hvad redan lyckats för italienare och
tyskar, och att dermed äfven skapa sig framtida trygghet för sitt
nationela sjelfbestånd. De små, hvardagliga betänkligheter och
invändningar, som här i Norden i mångas ögon upptorna sig till
oöfverstigliga svårigheter, äro ej obekanta för dessa välvilligt stämda
åskådare, men inför en opartisk betraktelse på något afstånd in-
skränkas de till behöriga mått, så att de ej skymma bort frågans
väsentliga drag. För dem står det derför fast, såsom Geffroy
uttrycker sig, att skandinavismen numera antagit »karakteren af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
