Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Några röster om skandinavismen. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 .FRAMTIDEN. WERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
ikläder sig alla de medborgerliga pligter, frän hvilka han frisagt
sig i förhållande till det förra, att sålunda emigranten är skyldig
att tillse, att åtminstone nästa slägtled kan äfven till språket
uppgå i det nya fosterlands nationalitet, hvilket han tvångsfritt
valt, synes oss vara en den billigaste och naturligaste fordran från
det samhälles sida, som mottager invandraren, hvadan det ej rätt-
visligen lärer böra stämplas såsom »likgiltighet» för det svensk-
nationela, om man yrkar, att den svenska befolkning, som flyttar
öfver till Förenta Staterna, skall uppgå i den anglo-amerikanska
nationaliteten. Det har varit de af den germanistiska högmods-
galenskapen upphetsade tyskarne, och endast dem, förbehållet att
uppställa och tillämpa ett motsatt anspråk: man utvandrar från
det stora fäderneslandet, som dock ej är nog stort för att bereda
alla sina söner ett inbringande »Geschäft», man finner sig för-
träffligt vid att njuta af den sociala jemlikheten i Frankrike, af
Danmarks politiska frihet o. s. v., men hvad det beträffar, att
skänka det nya fäderneslandet trogna söners kärlek, så tala ej
derom till en tysk utvandrare. Hans professorer ha lärt honom,
att Tyskland, som han öfvergaf för att med sin högre »kultur»
lyckliggöra ett annat folk, förblifver hans rätta och egentliga fäder-
nesland, hvilket han, såsom skedde under det fransk-tyska kriget,
till tack för visad gästfrihet skall tjena såsom spion och förrädare
i sina nya landsmäns läger. Redan år 1848 yttrade Gutzkow, att
hans landsmän »alls icke tänkt derpå, att en tid skulle komma,
då de borde blifva sina nya fäderneslands medborgare i andligt
och språkligt hänseende». Än mindre ha de sedan dess kommit
på en sådan tanke; den skulle numera af germanisterne fördömas
såsom feloni. Då vårt land äfven är välsignadt med en tysk in-
vandring, torde det vara värdt att höra, huru tyskarne uppfatta
sin ställning såsom invandrare i andra länder. I alla områden,
säger Richard Böckh ’), öfver hvilka tyskarne utbredt sin kultur,
så långt större eller mindre föreningar af tyskar sträcka sig, kort
sagdt, soweit die deutsche Zunge klingt, ha de att göra anspråk
på tyskt förvaltnings- och rättsspråk, tysk gudstjenst, tyska folk-
skolor och, vid de högre bildningsanstalterna, die Geltung des
deutschen Geistes! Naturligtvis är det ej blott till egen fördel, de
framställa sådana anspråk, utan till de stackares hjelp, »till hvilka
den tyska stammen sträckt sin mäktiga invandring och för hvilkas
kulturutveckling tyskarnes medverkan är oumbärlig.» Inför sådana
teorier och anspråk, som en dag kunna vända sig mot oss, böra
1 ) Dei- Deutschen Volkszahl und Sprachgebiet in den europäischen Staaten. Berlin
1870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
