Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fornminnenas återuppväckelse i nordens litteratur. 1. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNMINNENAS ÄTERUPPVÄCKELSE I NORDENS LITTERATUR. 457
derigenom, att han lät utgå ett »obett breff thill menige Almue
paa Island» om, att isländarne skulle gifva den lärde Arngrim Jons-
son (Vidalin), när han dem »med thette wortt obne breff besoger»,
skriftliga upplysningar, som kunde tjena kunglige historiografen
Nils Krag vid författandet af »worre Dansche historier oc frem-
farne koningers bedrifft»1). Långt bättre än den i fornspråket
okunnige Krag förstod dock Ole Vorm att tillgodogöra sig, hvad
Arngrim Jonsson hade samlat. Från 1626 intill sin död, 1648,
stodo desse af de nordiska fornminnenas återuppväckelse så högt
förtjente män i lifiigaste brefvexling med hvarandra. En annan
isländare, Brynjulf Sveinsson, som 1639 blef biskop i Skålholt på
Island och kände Vorm från Danmark, fortsatte brefvexlingen med
denne efter Jonssons död. Sålunda uppstod den vexelverkan, hvar-
igenom fornlitteraturen drogs fram ur glömskan, icke endast i
Danmark, Norge och Sverige, utan ock på sjelfva Island, der den
icke mindre höll på att glömmas.
Den yngre Eddan (den så kallade »Snorres Edda»), den pro-
saiska, har först sedan 1628 varit bekant i Danmark; en hand-
skrift, som Arngrim Jonsson funnit, hade han öfverlåtit till Ole
Vorm, så länge denne ville behålla den. Ett annat exemplar af
samma märkvärdiga skrift, som biskop Brynjulf köpte 1640, sände
han kung Fredrik III. Dessa två exemplar förefinnas ännu i Ko-
benhavn. Om ett tredje, som kom till Upsala, skall talas i det följande.
Den äldre Eddan (den s. k. »Sämunds Edda»), den poetiska,
fanns först senare. Brynjulf Sveinsson kom i besittning af den
1643 och sände den utan tvifvel likaledes till Fredrik III, forn-
granskningens gynnare. Denna »Codex regius», från hvilken alla
afskrifter härstamma, förefins på riksboksamlingen i Kobenhavn.
»Fyndet af de båda Eddorna så kort efter hvarannan var lik-
som ett under» Deras innehåll är ännu i våra dagar delvis en
gåta; men genom försöken till gåtans lösning hafva både veten-
skaperna, poesien, konsterna och folklifvet vunnit omätligt. Huru
många mot hvarandra stridande meningar hafva icke uttalats om
dessa märkvärdiga diktalsters ålder och värde! Än hafva de öf-
verskattats, än underskattats, och striden är ännu icke slut. Lärde
isländare menade strax om Völuspä, den poetiska Eddans första
sång, att den erythræiska Sybilla hade författat den långt före
’) M. Ketilson: Forordninger til Island. (Rappso udi Island) II del. 1778 s.
206—207.
2) N. M. Petersen: Den åldnordiske literaturs historié (i Annaler f. nord. Aldk.
1861) s. 98—101, hvarur också det närmast följande är fritt återgifvet. Jf. Nyerup:
Om. Edda i Skand. Lit. Slsk. Skr. 1807 II. s. 113 flj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
