Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. NOVEMBER.
Och dock får det anförda yttrandet ej tagas så efter bok-
stafven, som skulle det innebära ett godkännande af den slappa
passivitetens grundsats, af det slags politiska »nihilism», som vid
farans åsyn lägger armarna i kors, med slösinnad resignation af-
vaktande hvad som komma skall. Sådan var ej heller den här
citerade skriftställarens mening. »Det är en himmelsvid skilnad»,
fortsätter han, »mellan det öfvermod, som tror sig icke leunna
besegras, och det mannamod, som icke låter sig besegras utan
manlig strid. Det förra är i sjelfva verket en svaghet; det senare
förlänar en kraft, hvars storlek ej kan beräknas.» — Häri ligger
det afgörande; hos den svage, men om sin värdighet medvetne,
skall farans närhet blott tjena till att frammana den kraft, som
skärper blicken, stålsätter modet och låter personen växa i jemn-
höjd med vådorna.
Vårt fädernesland hör till antalet af dessa små stater, hvilkas
otrygghet, under den åtéruppståndna näfrättens dagar, står i noga
afvägd proportion till vår obetydliga maktställning gent imot rof-
lystna våldsverkare i söder eller öster. Medvetandet af att så för-
håller sig har ock på senaste tiden varit i hög grad lifligt och
klart hos det svenska folket. Det behöfves ej mer att någon till-
(Stockholin, 1871): »Händelserna halva äfven sin logik, hvilken man förgäfves söker
undandraga sig, och krigets dämoner äro lättare att uppbesvärja, än att åter bringa
till hvila. Känslan af öfvermakt har nu starkt gripit det tyska folket, och frestelsen
att på andras bekostnad utvidga sitt välde är under sådant förhållande icke mindre
för folken sjelfve — hvilka ingalunda, i massa taget, ledas af rättvisans och mennisko-
kärlekens ädla och milda känslor — än för deras beherskare. Särskildt är det tyska
folket, med alla sina stora egenskaper, sin arbetsamhet, sin trohet, sitt tålamod, i
hög grad begifvet på att förvärfva och i nästan lika hög grad oförmöget att med
någon säkerhet inse och erkänna andras rätt. Detta är en följd af de många seklers
mer eller mindre patriarkaliska träldom, som detta stora och i sig sjelft så ädla folk
varit underkastndt, ty endast den frie mannen vet att rätt akta och erkänna sin like.
Trälen blifver förtryckare, så snart han kommer till välde. — — Faran är öfverallt
stor och i synnerhet äro de mindre staterna hotade till sitt sjelfbestånd, emedan detta
så väsentligen hvilar på ett fastare rättstillstånd.»
I samma anda, men med vida starkare färger skildrar en bekant engelsk politiker
de vådor, hvarmed det hohenzollernska kejsardömet hotar Europas trygghet och de
små staternas sjelfbestånd. »Det nya tyska väldet är, »skrifver Frederic Harrison i
uppsatsen The Effacement of England i Fortnightly Review (1 Februari 1871), »genom
sättet hvarpå det uppstått en hotelse mot Europa. Närmaste målet för Nordtysklands
sträfvanden är nu att komma i besittning af en betydande flotta och blifva en stor
sjömakt. Men Preussens vänner medgifva sjelfva, att Danmarks eröfring är ett nöd-
vändigt vilkor för detta syftemåls genomförande.» Dernäst, menar Harrison, kommer
turen till Holland, Schweiz o. s. v. »With a power so tremendous, and an ambition so
ruthless, as that which Prussia has exhibited, everything is possible, and every nation is
unsafe.» På dessa antaganden grundar han sin åsigt, att det preussiska Tyskland under
Bismarks egid måste betraktas som »det moderna framåtskridandets fiende.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
