Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTLÄRAN OCH DEN FRIA FORSKNINGEN. 461
ropar oss skaldens varning: »tror du dig ensam trygg? så är ej
våldets art» — vi inse alla — med undantag af två eller tre bland
oss — att i en tid, då ingen annan af de svagare nationerna fått
lefva i trygghet för de mäktiges stämplingar, kan »den eviga fredens»
ostörda lugn ej vara förbehållet ensamt åt Sverige1). Så har då
äfven i vårt land försvarsfrågan blifvit dagens brännande fråga,
det centrum, kring hvilket under snart ett års tid vårt offentliga
lif rört sig med tankar, ord och gerningar. Och detta förhållande
bör och skall fortfara, tills vår lifsfråga omsider funnit sin lösning.
Men frågan om vårt försvar kan betraktas ur en annan, ej
mindre vigtig synpunkt, än den rent militäriska. I sin form af
ett bestämdt arméorganisationsförslag har hon för ögonblicket
fallit; så mycket angelägnare är då, att hon upprätthålles till sin
så att säga mera ideela sida. Liksom alla uppgifter af verkligt
samhällsvigtig natur har äfven den i fråga varande sitt andliga
underlag. Sedd från en vidsträcktare och högre synpunkt kommer
försvarsfrågan att handla ej om skattebördors fördelning, utskrif-
ning, manskap och krigsmateriel allenast; hon blir framför allt ett
spörsmål om de krafter, som röra sig i nationens innersta, om
förhandenvaron af den fosterlandskärlek, uppoffringsvillighet och
uthålliga styrka, i hvilka det väpnade försvaret eger sitt pålitli-
gaste ryggvärn. Härordningsfrågan växer ut till en omfattande
kulturfråga, den i egentlig mening »stora fosterländska frågan.»
Vi stå för närvarande, med ett ord, inför den nationela folk-
bildningens ytterst maktpåliggande framtidsfråga. Det är dit vi
ledas, när helst vi vilja gå till botten med frågan om utsigtema
’) En genomgående grundtanke i de senaste månadernas inhemska broschyrlitte-
ratur rörande försvarsfrågan är öfvertygelsen om det illusoriska i vissa förespeglingar
att Sverige, på grund af dess »afskilda läge» o. s. v., för sin del icke skulle hafva
något att befara af det allmänna politiska rättslöshetstillståndet. Mot dylika försök
att invagga nationen i säkerhetens sömn protesterar, bland andra, »en fosterlandsvän»
i skriften Upprop till svenska folket (Stockholm 1871). Efter att hafva uppräknat
åtskilliga af Sveriges naturförmåner, hvilka kunna utgöra »tillräckliga frestelser för
mäktiga grannars eröfringslusta», fortsätter författaren: »Har du ej från 1864 och
1866 exempel på Danmarks, Hannovers och Sachsens underkufvande? Hafva ej detta
års diplomatiska aktstycken ovedersägligen visat huru, vid preussiskt-österrikiska krigets
utbrott 1866, Preussen och Frankrike ordentligen köpslogo om Belgiens sjelfständighet?
Har du ej sjelf erfarenheten af huru man i förra seklet köpslog om ditt eget land
och aftalade dess styckning? Hvarför skulle du då nu få vara i fred? Har du fått
något särskildt privilegium på att få vara försvarslös och dock fri? Ingen stat har fått
något sådant fribref; så länge historia funnits hafva de små staterna endast genom ett
väl ordnadt försvar kunnat i längden undgå att uppslukas af de stora.» — Jmfr.
äfven I försvarsfrågan, af S. sid. 2 (Lund 1871); Om Sveriges landtförsvar, af Icke-
militär, sid. 1 (Lund 1871).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
