Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Charles Dickens och hans tendensdiktning. Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. DECEMBER.
Han har blifvit en »philosophe humanitaire». Han har gifvit sina
döttrar namnen Mercy (medlidande) och Charity (barmhertighet).
Han är vek, han är god, han öfverlemnar sig åt familjerörelser.
När man kommer till honom, anordnar han de mest förtjusande
scener af huslig trefnad; han framlägger ett fadershjerta, en makes
ömhet, en god husbondes välvilja. Familjedygder äro nu på mo-
det; man bör insvepa sig i sådana. Fordom kunde Orgon säga,
inspirerad af Tartufe:
Et je verrais périr parents, enfants et femme,
Q,ue je m’en soucierais autant que de cela.
Den moderna religiositeten och den engelska fromheten tänka
annorlunda: man bör icke förakta denna verlden i betraktande af
en bättre, man bör tvärtom just från denna synpunkt omvända
och förbättra den. Tartufe talar om sin tagelskjorta och sina
stränga botöfningar; Pecksniff om sitt behagliga lilla sällskapsrum,
om det angenäma i att ega vänner, om naturens skönhet. Han
söker åstadkomma enighet menniskor imellan. Han antager ut-
seende af en medlem af La société de la paix. Han framställer
de mest rörande betraktelser i fråga om välgerningar och i fråga
om endrägtens behag. Det är omöjligt att lyssna till honom utan
att känna sitt hjerta klappa. Menniskor äro i våra dagar raffine-
rade, de hafva läst mycken elegisk poesi; deras känslighet ärmera
liflig; man kan icke mera bedraga dem med en Tartufes grofva
oblyghet. Derför äro Mr Pecksniffs åtbörder utmärkta af en su-
blim värdighet, hans småleende röjer ett outsägligt deltagande, och
hans ömhetsbetygelser äro i stånd att förföra de mest omedgörliga
och förtjusa de mest finkänsliga. Engelsmännen hafva i sina par-
lamentsförhandlingar, på sina meetings och i allmänhet i sina offent-
liga ceremonier tillegnat sig den oratoriska frasen, de abstrakta
termerna, och öfver hufvud taget en stil som tillhör politiska eko-
nomien, journalistiken och prospekten. Mr Pecksniff talar som en
prospekt, han använder hela dess dunkelhet, gallimatias och emfas.
Han tyckes sväfva utom denna verlden, i de rena idéernas trakt,
i sanningens sköte. Han har utseende af en apostel uppfostrad
på Times’ redaktionsbyrå. Han framställer allmänna idéer med
anledning af hvad som helst. Han upptäcker moraliska sanningar
i de biffstekar, hvilka han nyss uppslukat. Denna biffstek har
gått under, hela verlden skall också gå under; låt oss påminna oss
vår bräcklighet och den räkenskap vi en gång skola aflägga.
Då han viker ihop sin serviette, höjer han sig till grandiosa be-
traktelser: »Matsmältningsprocessen», säger han, »är, efter hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
