Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Charles Dickens och hans tendensdiktning. Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLES DICKENS. 483
beten, torde i detta sammanhang böra nämnas. Den bär titeln
Sunday ïtnder Three Heads, är försedd med karrikatyrteckningar af
Hablot Browne (samme artist som ungefär samtidigt gaf illustra-
tioner ät Pickwick-klubbens efterlemnade papper), och underkastar
söndagsfirandet i London en skarp, satirisk kritik; Dickens begag-
nar sig här af pseudonymen Timothy Sparks, och på titelbladet sy-
nas tre prelatensiska »karaktershufvuden». Märkligast bland Dickens
ironiska angrepp i denna riktning är dock hycklaren Peclcsniff uti
romanen Martin Chuzzlewit, hvilken Dickens började utgifva året
efter sin första amerikanska resa. Man har klandrat denna karak-
ter, som erkänts vara tecknad med beundransvärdt psykologiskt
skarpsinne, fastän i saknad af kött och blod; men det har ock
blifvit invändt, att just detta automatiskt blodlösa väsen kanske
blott är ett fulländande karaktersdrag, hvilket snarare borde be-
römmas än klandras. Vi använde uttrycket »en engelsk Tartufe»,
men strängt taget låter sig detta knapt sägas, så helt och hållet
egendomlig är denna företeelse, för hvars analys vi låna några
anmärkningar af Taine 1). Den berömde litteraturhistorikern på-
pekar bland annat, att i ett land der det väcker skandal om
man råkar skratta på söndagen, der puritanernas dystra fiendt-
lighet mot glädjen ännu i dag går i arf, och der de kritici, som
studera forntidens historia, meddela omsorgsfulla utläggningar öfver
Nebukadnesars syndfullhet — der, menar han, är en afgjord religio-
sitet ganska god att hafva. Den är ett nödvändigt skiljemynt, som
man utan betänkande tillegnar sig; ju mera allmänheten upphöjer dess
förträfflighet, desto oftare ske förfalskningar. Denna olägenhet är
äkta engelsk. Mr Pecksniff kan icke uppträda t. ex. i Frankrike.
Hans fraser skulle der väcka afsmak. Man affekterar der snarare
att vara utsväfvande än asketiskt dygdig; för att göra lycka i Frank-
rike bör man icke tala om sina moraliska grundsatser, och det
fins der charlataner hvilka utbasuna sin immoralitet. Efter Vol-
taire är Tartufe en omöjlighet. Man söker icke låtsa en fromhet
som ej duperar någon och som ej leder till något. Det religiösa
hyckleriet vexlar allt efter seder, religionsform och nationelt skap-
lynne; det är derför skäl att iakttaga, huru ypperligt nationel
Mr Pecksniff är. Engelska religionen befattar sig föga med dog-
mer, men är så mycket mera moraliserande. Pecksniff slår icke
kring sig med teologiska fraser såsom Tartufe; han blott utbreder
sig i filantropiska tirader. Han har gått framåt med århundradet.
’J Histoire de la littérature anglaise; Tome V. För vår uppsats hafva vi för öfrigt
begagnat Julian Schmidts Bilder aus dem geistigen Leben; tidskriften Unsere Zeit m. ra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
