Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Charles Dickens och hans tendensdiktning. Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLES DICKENS. 487
sociala vedergällning, som allt tätare strömmar oss till mötes! o
hvilken härlig och välsignad morgon skulle ej komma efter en så-
dan natt!»
Denna roman var imellertid ej den första, i hvilken Dickens
med oharmhertig sanning målar de skärande sociala motsägelser,
han såg sig uppfordrad att bekämpa. Oliver Twist, som blef syn-
lig i månadskriften Bentley’s Miscellany (1837—1838) var den
första. Denna berättelse, som utkom omedelbart efter den sorg-
löst glada »Pickwick-khibben», var ett nattstycke i den dystraste
belysning. Den vänder sig direkte till armodets och förbrytelsens
verld med dess brott och dess lidanden; den framhåller otillräck-
ligheten i samhällets åtgärder; och de himmelskriande skändlig-
heterna i fattigvården skildras med oöfverträfflig natursanning och
skakande patos. Vederbörande råkade i uppror. De kommunala
myndigheterna förklarade sig vara grymt förtalade. Men om än
Dickens med humoristens rätt gjorde sig skyldig till enskilda öf-
verdrifter, stod han dock i hufvudsak på verklighetens mark och
berättade blott hvad som hvarje dag tilldrager sig. Man har som
bevis för sanningen häraf anfört, att romanens mest framstående ka-
rakterer nästan omedelbart vunno ett slags klassisk berömdhet och
ända in till närvarande ögonblick inför allmänna medvetandet för-
blifvit typiska representanter af vissa menniskoklasser Af den
moderne Londonertjufven och förbrytaren känner man ännu i Eng-
land inga trognare karaktersbilder än Bill Sykes och juden Fagin,
och ingen, mera porträttlik representant af hjertlösa fattigvårds-
tjenstemän än Bumble. Oliver Twists, barnhusbarnets, egen bana
behöfver inga förklaringar; ännu i dag visa stundom ohyggliga
brottmålshistorier 1), huru obetydligt Dickens öfverdrifvit, och man
kan erinra om att Bumbles namn lefver qvar som ordspråk: nå-
gonting riktigt gement i denna riktning kallas af engelsmännen
sjelfve en »Bumbledom.» — Sensationen hos allmänheten växte
med hvarje häfte, romanens hjeltar trädde från papperet upp på
tiljan, och hela Londonpubhken, från lorden ned till skorstens-
fejaren, egnade hela sitt intresse åt ett sällskap skurkar, hvilkas
sysselsättning är tjufnad, mord och prostitution. Låt vara, att den
filantropiska tendensen i denna bok gick något för långt; säkert
har den dock lemnat djupa spår.
Knappt var Oliver Twist slutad, förrän en ny social roman
flöt ur Dickens’ penna: Nicholas Nickleby, hvilken under de när-
’) Vi behöfva blott påminna om den upptäckt af en Londonsk »barnkrubba» af
äkta slag, hvilken icke länge sedan cirkulerade i äfven de svenska tidningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
