Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Charles Dickens och hans tendensdiktning. Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLES DICKENS. 489
upplysning. Vid en senare upplaga af Nicholas Nickleby anmärkte
han: »Ville jag försöka att sammanräkna de hundratal af bref
frän alla möjliga slags menniskor under alla breddgrader och
klimat, till hvilka detta olycksaliga meddelande gifvit anledning, så
skulle jag råka i aritmetiska svårigheter, ur hvilka jag icke lätt
skulle kunna reda mig. Jag vill här nöja mig med den förkla-
ringen, att de ansökningar af alla slag, hvilka insändts till mig
för att vidare befordras till bröderna Cheeryble (med hvilka jag
aldrig varit i korrespondens) skulle gjort slut på samtliga lord-
kanslerernas patronatsrättigheter, räknadt från huset Braunschweigs
tronbestigning, och tvungit engelska banken att göra cession.»
Det anförda visar tillräckligt, hvilket ofantligt uppseende äfven
detta arbete väckte, och säkert har man Nicholas Nickleby i
väsentlig mån att tacka för åtskilliga af de reformer, hvilka under
de senare årtiondena genomdrifvits i det engelska skolväsendet.
En annan af de romaner, hvilka vända sig direkte mot sociala
missbruk, är Bleak House. Författaren skildrar här den engelska
lagskipningens brister på ett sådant sätt, att man kallat detta hans
arbete en den mest storartade kommentar till de berömda verserna
i »Faust» om förnuftet som blifver oförnuft, om välgerningen som
blifver plåga, om de lagar och påbud, hvilka liksom en evigsjukdom
släpa sig fram från slägte till slägte. Från denna synpunkt skall
»Bleak House» alltid bibehålla ett stort intresse, äfven om de för-
hållanden, hvilka här framställas och bedömas, numera äro ändrade.
Advokatskråets vrede mot författaren kände, liksom förut skol-
lärarnes, inga gränser. Man förebrådde honom icke blott orimliga
öfverdrifter, utan äfven grof okunnighet, men den stora allmänheten
dömde annorlunda.
Vi ha framhållit några af Dickens’ direkta angrepp på faktiska
missförhållanden i samhället. Det begränsade utrymmet för vår
uppsats tillåter oss ej följa den store författaren i hans behandling
af principfrågor: hans opposition mot den engelska »sjelfstyrelsens»
resultat, hvilka genom de många associationerna (i fabriksväsen,
kommunalförvaltning och annat), der massan betyder allt och
individen intet, synas honom föga motsvara sitt syfte och framkalla
den materialism, han så djupt afskydde; möjligen äro dock hans
åsigter i denna fråga temligen sväfvande, och någon plan till
positiv ersättning för hvad,han fördömer, blir kanske svårt att i
hans skrifter uppleta. Hela den politiska organisationen i hans
fädernesland var honom en stötesten. Han hade börjat sin bana
som tidningsreferent af parlamentsförhandlingar och derunder fattat
misstro till hvad han hörde och såg. »Jag är», berättar han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
