Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Charles Dickens och hans tendensdiktning. Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. DECEMBER.
vara, att studera naturen, så i stad som på landsbygden, ligger det
åtminstone inom möjlighetens område, att mången anmärkning mot
lians teckningar skulle, genom kännedom om hvad han under sina
outtröttliga vandringar i Londons aflägsnaste qvarter eller i någon
fattig provinsbygd sjelf sett och erfarit, helt och hållet mista sin
befogenhet. Ett annat ofta anmärkt fel hos den berömde för-
fattaren: den stora bredden hos åtskilliga af hans arbeten, och de
många upprepningarna, låter sig visserligen icke förnekas, men
åtminstone förklaras genom det sätt, hvarpå han offentliggjorde
sina romaner allt under det de nedskrefvos. Som bekant, utkommo
de alltid först i månads- eller till och med någon gång i vecko-
häften, och helt naturligt måste denna fragmentariska metod stö-
rande inverka på sjelfva kompositionen. Det har till och med
blifvit sagdt, att diktaren stod under publikens direkta inflytande
medan han författade, och omöjligt är väl ej, att kritiken öfver ett
påbörjadt arbete ofta gifvit honom nyttiga vinkar för dess fort-
sättning, att hela den läsande verldens deltagande för hans verk-
samhet varit en upplifvande impuls under författandet. Säkert är,
att allmänheten åtminstone försökte inverka på hans hjeltars och
hjeltinnors öden. Då han i sin Curiosity Shop framstält en af
sina mest rörande gestalter, »lilla Nell», följde allmänheten denna
sköna företeelses utveckling och tragiska slut med ett så personligt
lifligt deltagande, som om det varit frågan om en kär anförvandts
öde; talrika anonyma biljetter bådo Dickens, att icke låta henne
dö, och då hon det oaktadt dog, flöto för hennes skull många
tårar. I denna roman är för öfrigt att märka, huru den lilla
älskvärda Nell ej på längden kan uthärda i den qvafva stadsluften,
huru hon på sin vandring utåt landet påträffar trakter som äro
ännu sorgligare än de fattiges qvarter i London, de stora fabriks-
orterna med sitt proletariat, men arbetar sig ut i det fria, om
ock blott för att dö under de gröna träden. Den ädle skaldens
kärlek till luft och fågelsång framträder här på ett djupt poe-
tiskt sätt.
»Om Dickens vore död», yttrade för några år sedan en snillrik
författare, »skulle man kunna skrifva hans biografi. Morgonen
efter en ryktbar mans jordfästning sätta sig hans vänner och
fiender i verksamhet; hans skolkamrater berätta i tidningarna hans
barndoms upptåg; andra erinra sig ord för ord de samtal de haft
med honom för tjugufem år sedan, och den döde kan icke demen-
tera hvarken biografen eller läsaren.»–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
