Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Charles Dickens och hans tendensdiktning. Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. DECEMBER.
fård motsvarade i hvarje hänseende de djerfvaste förväntningar.
Det var ett nytt Amerika, han nu efter 25-årig frånvaro återfann;
och då han i slutet af April 1868 beredde sig att vända hem, till-
kännagaf han för sina gamla och nya vänner i Nya verlden sitt
beslut, att i alla kommande upplagor af de båda böcker, i hvilka
han förut uttalat sig om Amerika, påpeka de förändrade förhål-
landena. »Detta», så slöt han sin förklaring »skall jag göra och
låta mina efterkommande göra, så länge de ega laglig rätt till
mina arbeten, icke blott af kärlek och tacksamhet, utan derför att
jag anser det som en enkel gärd af rättvisa och heder.»
I Maj 1868 var Dickens åter i Gads-Hill; han behöfde hvila
efter sina ansträngningar, men hans föreläsningar i Amerika hade
väckt önskningar äfven i England att få höra honom, och han
gaf efter för de enträgna framställningarna. I November 1868
började han dessa »Farewell Readings», såsom han kallade dem.
Men efter några månader begynte helsan lida, och på våren 1869
blefvo symptomerna så betänkliga, att hans läkare anbefalde honom
en längre tids fullständig hvila. Det intryck, hvilket detta afbrott
åstadkom i England; huru en storm af bref hela månader förföljde
honom: uppmaningar af bigotta ifrare, hvilka förebrådde honom
hans frisinnade öfvertygelse, tillskickade honom pietistiska broschy-
rer och erinrade honom om att det var tid att sluta fred med
himlen, ansökningar från föregifna eller verkliga agenter för väl-
görenhetsinrättningar, böneskrifter af professionela tiggare, hvilka
berättade honom sitt lidandes historia och sökte förmå honom att
i sitt testamente ihågkomma dem — detta och annat sådant be-
skref Dickens sedermera med oförliknelig humor i AU the Year
round. Hans heisa bief imellertid bättre af lugnet i Gads-Hill,
så att han till och med kunde fortsätta sin afbrutna föreläsnings-
serie i London, hvarvid han hufvudsakligen uppläste stycken ur
Pickwick-klubben, Nicholas Nickleby, Christmas Carolm. fl. afhans
bästa arbeten, samt först clen 15 Mars 1870 sade sina läsare far-
väl. Knappt tre månader derefter var han död. Han dog den 9
Juni 1870 midt under arbetet, plötsligt, utan lidande. Enligt engelska
folkets enhälliga önskan begrofs han i »skaldernas hörn» i West-
minster Abbey, något som han med sin anspråkslöshet sjelf undan-
bedt sig. En enkel grafsten utvisar der för efterverlden det rum,
der den ädle skriftställaren hvilar. Genom sina stordåd i det go-
das, sannas och skönas tjenst har Charles Dickens rest åt sig en
oförgängligare minnesvård.
Arvid Ahnfelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
