Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Fornminnenas återuppväckelse i nordens litteratur. 2. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNMINNENAS ÅTERUPPVÄCKELSE I NORDENS LITTERATUR. 511
hade utbredt sig till Sverige. Hvad från början varit sann vetgi-
righet, hade småningom urartat till tom nyfikenhet. Det är derför
väl möjligt, att den sanna vetenskapen i detta undantagsfall kan
hafva
kunde
hafva
Vi se
vunnit på »konkurrensens» omintetgörelse. Med ett enda slag
febern dock icke fördrifvas i Sverige, der den äfven lärer
nått sin största höjd, när Kristian V utfärdade sin »ukas».
derföre sjukdomen slå ut i form af en falsk saga. Den 6
Jnni 1690 framstälde Lukas Halpap, såsom gradual-afhandling vid
Upsala universitet, ett fragment af en Hialmers och Ramers saga,
aftryckt efter en runhandskrift, hvilken han föregaf att hafva
några månader tidigare köpt af en bonde. Bedrägeriet lyckades.
Ögonblicket var ju ovanligt gynsamt; ty den lära, som O. Rudbeck
predikat i sin Atlantica, hade blifvit faststäld nästan såsom en
statsreligiös dogm. I 84 år fördes de lärde bakom ljuset, äfven
män såsom Peringssköld, von Stiernman och Biörner, intill dess
slutligen den 25-årige K. G. Nordin den 21 Juni 1774, äfvenledes
genom en gradualafhandling vid Upsala akademi, fullkomligt af-
slöjade bedrägeriet, hvilket dock redan till en del varit upptäckt
från dansk sida, och från svensk af lärde såsom den yngre Celsius
och Ihre1)- En lugnare uppfattning hade ju också under tiden
gjort sig gällande i alla dylika förhållanden.
Medan den icke alldeles äkta glansen från Rudbecks Atlantica,
liksom från en midnattssol vid Nordkap, ännu bländade den stora
mängdens ögon, hade en vändpunkt inträdt i den nordiska forn-
forskningen. Från
jande århundradet
ternas grundligare
för den historiska.
slutet af 1600-talet intill midten af det föl-
förbereddes i stillhet de insamlade handskrif-
tillgodogörande för vetenskapen, i synnerhet
Sålunda inlade flere svenskar förtjenst genom
utgifvandet eller öfversättandet af fornskrifter. Här skall endast
nämnas Heimshringla af Peringsköld 1697, Biörners så kallade
Nordiska kämpadater 1737, och Den siste Rtidbeckianen -), Gö-
ranssons översättning af den yngre Eddan 1746. Den högtfly-
gande fantasiens barndomsålder hade dermed tagit slut. Kritiken
kunde åter låta höra sin röst vid det tillstundande pröfningsar-
betet. Men innan detta kunde blifva möjligt, måste först satiren
’) Nordin: Monumenta Suiogothica vetustioris œni falso meritoque suspecta. Upsaliæ
1774. Caput Secundum.
’) P. Wieselgren: Sv. Sk. Litt. IV 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
