Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Fornminnenas återuppväckelse i nordens litteratur. 2. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNMINNENAS ATERUPPVÄCKELSE I NORDENS LITTERATUR. 513
Achilles Acho Hellesen, Ajak Anders Jacobsen, Helene Ellen, og
saa fremdeles.»... »Blant alle de Helte, som lode sig bruge i
denne Kriig, finder jeg kun een Dansk Herre, nemlig den gamle
Nestor, hvilken menes at have anlagt den Stad Nestved udi Siæl-
land»1). — När man nu vet, huru mycket Holbergs skrifter lästes
i Sverige, kan man ej undgå att finna det troligt, att hans satirer,
om ock andra orsaker derjemte gjorde sig gällande, hafva med-
verkat till att föra fornforskningen in på ett riktigare spår, och
det är sannolikt, att sjelfva Rudbeckianismen hade utdött, innan
»den siste Rudbeckianen» dog 1769.
Den »lärda» tidens »myckna lärdom» hade gjort 1600-talets
sista hälft nästan alldeles »rasande». Innan 1750 tyckes både
tiden och dess lärdom hafva rasat ut.
Den egentligt kritiska behandlingen af nordisk historia på
grundvalen af eddorna och sagorna började med en liten latinsk
skrift på 32 sidor, hvilken en professor vid Sorö akademi, J. E.
Schlegel, utgaf 17492). Den började tillfälligtvis — säger N. M.
Petersen (Litt.-hist. V. 2. s. 57), — ty arbetet var en frukt af
denne tyskfödde författares tillfälliga vistelse i Norden.
Sjelfva forskningen hade börjat tidigare. Nordens vetenskaps-
män på historiens område hade från båda sidorna om Sundet och
Kölen känt sig af de gemensamma källorna dragne till samfäldt
arbete, och sålunda hade de närmat sig hvarandra, icke längre i
fiendtlig täflan, men nu, då de blodigaste brödrakrigen upphört,
vänskapligt räckande hvarandra handen. Redan i Holbergs histo-
riska skrifter finna vi en mildare ton vid omtalandet af Sveriges
förhållande till Danmark-Norge, än hos hans föregångare. Hans
Gram, kongl. dansk historiograf och »geheimearkivar», skref den
24 Oktober 1/40 till då varande biskopen i Linköping, Erik
Benzelius d. y., ett bref, der Snorre Sturlason och flera källor till
Nordens historia omtalas. Om det vänskapliga förhållandet imellan
dem och flere nordiske lärde vitna i synnerhet följande ord i hans
bref: »Den Samtydighed, som er imellem Deres Hojærværdigheds
og flere kloge og velsindede Mænds principia, og dennem, som
’) Lud. Holbergs Epistier, Tom. IV (Kjöbenhavn 1749) s. 383—386 (Epistola
CDXI) och Tom. III (Kjöbenhavn 1750) s. 41—47 (Epistola CXCIII).
2) Conjectura pro conciliando veteris Danorum Historia cum Germanorum rebus
gestis consensu (Hafniæ).
Framtiden. Band 6. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
