Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Fornminnenas återuppväckelse i nordens litteratur. 2. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. DECEMBER.
jeg med mange (vil haabe om ikke alle, dog de allerfleste) udaf
vor Nation haver, der ynsker at Fred, Enighed og Kjærlighed maa
fremdeles forblive imellem begge Kongeriger uoploselige, er visselig
en af de store Velgjeminger, som Gud bor prises for»1)- Gram
brefvexlade också med O. Celsius d. ä. Langebek, hans efterföl-
jare såsom »geheimearkivar», gjorde 1753 en resa i Sverige i
ändamål att undersöka nordiska fomlemningar, hvarföre ock rit-
mästaren och målaren S. Abildgaard följde honom. Senare stod
Langebek i brefvexling med Liden, Lagerbring, Bergius och flere
svenske häfdagranskare. Suhm stod i ett liknande vänskapsfullt
förhållande till Lagerbring, Ihre, Linné, Vargentin, Retzius, Knös,
Gjörwell, Rosenhane, Lidén, Adlerbeth, Thunman o. s. v. Nyerups
litterära förbindelser vid 1700-talets slut voro näppeligen färre.
Det skandinaviska litteratursällskapets stiftelse 1796 lifvade ännu
mera samfärdseln imellan nordiska vetenskapsidkare. Men det
skulle föra oss för långt att här, om ock endast i korta drag
uppvisa detta intill de senaste dagarne ständigt växande samlifvet2).
Det må vara nog att påminna om, huru den nordiska »renais-
sancen» i vår litteratur, hvilken vi hafva sett taga fart i synnerhet
från sjuttonde århundradets midt, — huru den liksom en andlig
golfström från Island småningom hade värmt häfdaforskarnes bröst,
och huru sedermera de skalder, som öste ur deras skrifter, också
fingo ögat upp för Nordens ursprungliga enhet i folkligt hänseende,
samt slutligen huru den pånyttfödda broderkänslan genom de
yppersta skaldernas sånger utbredde sig öfver hela Norden och
lade sig liksom solsken på folkets hjertan i de trenne rikena.
Det må dock vara tillåtet att här låna några rader ur N. M.
Petersens danska litteraturhistoria (V. 2 s. 7—8), der han på sitt
vanliga målande sätt med få pendrag visar, huru tidrymden 1750—
1800 bildade öfvergången till vårt århundrade. »I historien vil
man se den nordiske bryde op, som en stor ælv, der længe har
været skjult af klipper, men nu lige som på en gang styrter fræm
for dagens lys, og igennem sine to forbineder, Schöning og Suhm,
viser hen på en lys strålende vej, som de hade åbnet og deres
efterfolgere kun have at folge. I språget vækker det åldnordiske
språgs dyrkning en, om end endnu kun dunkel, anelse om et for
hele Norden fælles språgliv, og i modersmålet i særdeleshed danner
der sig, under en stærk brydning imellem den klassiske filologi og
’) R. Nyerups lïejser til Stockholm i årene 1810 og 1812. (Kjöbenhavn 1816) s. 196.
2) Denna afhandlings författare hoppas en gång få tillfälle att i sammanhang
teekna Sveriges och Danmark-Norges litterära samfärdsel efter 1523.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
