Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Fornminnenas återuppväckelse i nordens litteratur. 2. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNMINNENAS ÅTERUPPVÄCKELSE I NORDENS LITTERATUR. 519
Den store Grimm liar möjligtvis icke sjelf fullständigt genom-
skådat sanningen i sina egna ord, men framtiden skall utan tvifvel
mer och mer ådagalägga densamma. Utan att sjunka tillbaka i
Rudbeckianismens armar lärer man säkert kunna påstå, att hela
utlandet, icke endast det med oss nära beslägtade Tyskland, skall
i framtiden hafva mera att lära af Nordens forntid, än af något
annat lands i hela den bekanta verlden. Den gamla grekiska och
romerska litteraturens snillealster äro redan så införlifvade med
den moderna kulturen, att de kunna sägas utgöra en del af den-
samma. Verldsodlingen tarfvar ständigt nya, friska, befruktande
tillflöden. Ur den rika fornnordiska litteraturen flödar en helso-
källa, som endast väntar på att den allmänna kulturen skall till-
godogöra sig dess själsstärkande krafter. Densamma innehåller just
de beståndsdelar, som mest saknas i nutidens odling: viljekraft och
ihärdighet, allvar och innerlighet, mod och enkelhet. Den skulle
vara ett kraftigt botemedel mot nutidens, mot det uppväxande
slägtets slapphet i viljan, veklighet i sinnnet, njutningslystnad,
feghet och tomma flärd. I samband med en från menskligt god-
tyckliga utväxter reformerad kristen kyrka skulle den fornnordiska
litteraturens enkla kraft och kraftiga enkelhet kunna pånyttföda
samhället. Men i detta fall kunna vi naturligtvis icke — såsom
eljest blifvit hos oss vanligt — vänta »parolen» från utlandet. Vi
stå källan närmast. Vi skola börja. »Jeg er overbevist om»,
skref den nu 80-årige, men ännu andligt ungdomsfriske Carsten
Hauch till vännen B. S. Ingemann redan den 2 Augusti 1847, —
’ »jeg er overbevist om, at de nordiske myter og sange skulle vandre
verden rundt, og det liv, der udgår derfra, skal anden gang i
åndelig henseende erobre verlden, ligesom vâre forfædre erobrede
den legemligt; ti alt, hvad der föregår af betydning i legemets
verden, henpeger som en præfiguration på noget dybere, der sildi-
gere skal udvikle sig i åndens rige.»
Om vårt verk skall växa, tarfvas framgent både ijzis och
värme. Ljuset strömmar allt starkare ut från grufvornas djup,
der guldet utdrages ur fornlitteraturens malm; vetenskapen arbetar
flitigt i sin verkstad. Men snart äro namnen talde på de skalder
och konstnärer, som så länge dväljts vid grufvornas rand, att de
uppsamlat tillräckligt af den ädla metallen, med hvilken de skola
genomtränga sina skapelser. Det är dessa få, som äro i stånd
att gifva värme -åt verket.
De poetiska skatter, som ligga gömda i Nordens gamla litte-
ratur, vänta ännu på den kämpaskald, som skall kunna lyfta dem
upp i dagens ljus. Ohlenslæger och Tegnér, Grundtvig och Geijer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
