Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Norsk folkdikt och folkvidskepelse. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK FOLKDIKT OCH FOLKVIDSKEPELSE. 521 B
af väldiga valnötträd, och på samma gång hafva framför sig branter
på femtusen fot och deröfver, nedtill omkransade af den mest
lummiga och leende grönska och på sina hjessor bärande eviga
kronor af glittrande is och snö. Det finnes icke der ringaste af
blott tilldiktad, poetisk grannlåt, då skalden målar, huru »Det
skinner fra Bræ, det gronnes fra Li», då brudskaran glider hem
»over gronklare Belge.»
Ty så ser det ut i Hardanger:
»Det blaaner fra Kloft, det skinner fra Bræ,
Det dufter fra blomstrende Abildtræ»1)-
Denna okunnighet om värt brödralancl är imellertid ej att
undra pa, helst om vi besinna underhaltigheten af de skildringar
och beskrifningar af detsamma, som vi i allmänhet fått på vårt
modersmål. Med undantag af några få naturvetenskapsmän samt
några affärsmän finnes det knappast några svenskar, som trängt
något längre in uti det inre af Norge, och med sina egna ögon
sett huru skönt detta land är. Derföre hafva också de mest vid-
underliga föreställningar om landet och folket på andra sidan
Kölen ostraffadt kunnat både spridas och blifva trodda här hemma
i Sverige. Ja, gå vi så långt tillbaka som några och femtio år,
möta oss till och med från män af så pass vetenskaplig rang,
som en »rektor scholæ» Daniel Djurberg, uppgifter, dels så enfal-
diga, dels så kostliga, att de äro af odödligt värde om ej ur
geografisk så- åtminstone ur komisk synpunkt. Innan vi gå till
vårt egentliga ämne, kunna vi fördenskull ej neka oss nöjet att
anföra ett par godbitar ur denne skolmästares i våra fäders dagar
så mycket lästa och berömda geografi. Han räknar Österdalen
till de högsta fjälltrakter; han förlägger det mångberömda vatten-
fallet Sarpen tül Bergens stift, men berättar ändock på ett annat
ställe att det ligger helt nära staden Fredriksstad; han håller för
sannolikt att Telemarken är »det land, som var bekant hos de
fordne romarne med namnet Thule»; han försäkrar att domkyrkan
i Trondhjem fordom räknat 3,361 pelare m. m. dyl. Sina märk
ligaste uppgifter framlägger han dock, då han slår sig lös och
ger några naturskildringar. Vi kunna naturligtvis intet bestämdt
’) Vi anföra särskildt denna sista versrad, emedan vi sett en offentliggjord svensk
öfversättning af detta sköna poem, i hvilken dessa blomstrande aplar, som täcka till
och med sjelfva ängarne vid fjorden, ej hafva fått komma med, ehuru de utgöra det
nära nog mest karakteristiska i Hardangers rika vegetation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
