Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Norsk folkdikt och folkvidskepelse. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. DECEMBER.
påstå, men vi misstänka starkt, att den gamle Djurberg hört föl-
jande två historier af någon skeppare. Han förtäljer nämligen på
ett ställe, att på Torvöen i Helgeland »ligger ett berg, kalladt
Torvehatten, hvilket är märkvärdigt för en håla, som går därige-
nom, hvilken är 1OOO famnar lång, samt så hög, att det största
Krigsskepp kan stå däruti.» På ett annat, ställe berättar han huru
på ön Lovunden finnes en fågel, som kallas Lunder, hvilken »är
märkvärdig för en särskildt egenskap den har; nämligen desse
Foglar bygga sina Bon uti djupa Bergskrevor, så nära til hvarannan,
at de kunna bita hvarandra i stjärten. Til at fånga dessa Foglar
betjänar man sig af enkom därtil inrättade Hundar. Dessa Hundar
krypa in uti de trängsta Bergskrevorne. samt nappa om halsen på
den Fogel, som ligger främst, för at draga den ut; då blir man
med förundran varse huru den ena Fogeln efter den andra håller
hvarannan fatt i stjärten med Näbben, samt följas sålunda åt, så
länge någon finnes qvar, så at en sådan Hund kan, uti et enda
drag, på en gång släpa med sig et helt dussin, utur den djupaste
Klyfta, och således skaffa sin Husbonde ansenligt Byte.»
Ehuru en sådan fågel och ett sådant jagtsätt numera torde
vara omöjliga att uppsöka i Norge, eger landet märkvärdigheter
nog både för jägare och andra, och icke minst för oss svenskar.
Ehuru den norska naturens skönhet måste gripa och förtjusa
enhvar, tro vi dock att sjelfva folklifvet i landet yppar ändå flera
ämnen för eftertanke och forskning. De skrifter, som vi genom
denna lilla anmälan velat framhålla för svenska läsare, hafva sin
yppersta förtjenst deruti, att de gifva oss en så rik inblick uti
en särskild sida af just detta folklif. I en uppsats öfver de nor-
diska folkvisorna från medeltiden hafva vi förut i denna tidskrift
sökt ådagalägga, huru det i de nordiska folkens sätt att föreställa
sig en hel del ting icke finnes något häftigt språng mellan heden-
domens tro och den katolska medeltiden. Ofvan uppräknade
skrifter gjuta en ny och ändå bjertare belysning öfver samma
ämne, i det de, hvad särskildt Norge beträffar, ådagalägga, att
detta lands folk, tilläfventyrs just genom det rikare fantasilif, som
vistelsen uti en vexlande och stor natur måste fostra, kraftigare
än brödralandens bevarat icke blott fornåldrarnes goda arf såsom
kärleken till familjens grundegendom m. m. dylikt, utan äfven
gamla dagars vidskepelse och öfvertro. Ja, det märkligaste är,
att folket ännu bevarat dem, icke blott såsom en död och orörligt
lika fortplantad serie af sägner, utan såsom en lefvande kraft, som
ständigt gjuter sig i nya former, och som till och med i våra för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
