Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Norsk folkdikt och folkvidskepelse. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK FOLKDIKT OCH FOLKVIDSKEPELSE. 531
Behaget af denna samling förökas ännu mera derutaf, att förfat-
taren icke blott anfört och berättat hvad han förefunnit af folk-
vidskepelse och dylikt, utan äfven omgifvit hvarje stycke med en
ram, hvilken i och för sig sjelf är ett konstverk af gediget och
sällsynt värde. Han förer oss in i de samqväm, der man, om
lyckan är god, kan få höra vidunderliga berättelser med lefvande
tro förtäljas. Han förer oss in på bondgårdarne, på plankkörarnes
krogar eller till tatarenas rasteställen. Han låter oss värma oss
framför den rymliga säterstugans flammande »peis», eller han låter
oss krypa in i jägarens trånga stenhydda på högfjällen, eller han
bjuder oss att gunga mildt på Sognefjordens fjällkringstängda
vågor. Men hvart han förér oss, känna vi oss lika hemmastadda
på grund af den oöfverträffliga natursanning, hvarmed han förmår
att i korta drag skildra hvarje slags omgifning. Så kan ingen
måla på grund af hörsagor. Man måste icke blott hafva sett, icke
blott hafva lefvat sig in uti, man måste verkligen älska hvad man
sålunda målar.
Vi hafva imellertid, utom sägnerna sjelfva, fått icke blott
naturskildringar såsom staffage, utan ännu mera — en hel rad
af karaktersteckningar, en hel hop för de norska fjällbygderna
alldeles egendomliga personligheter, allesamman lika lifs lefvande
framstälda. Säterjäntan med sina friare, den uppblåste byskol-
mästaren, den djerfve och inbundne renskytten, den sorglöst nju-
tande turisten, den flegmatiske engelsmannen, allesamman äro
klippte och skurne fullkomligt sådana som de te sig uppe i hög-
fjällen, der all mensklig rang och värdighet är körd på porten,
och ingen kan förvärfva någon högre hedersplats, än den han
vunnit genom raska ben, ett skarpt öga, en försigtig djerfhet och
ett gladt humör.
Hvarje stycke i boken är sålunda en liten halft novellistisk
studie efter naturen, hvilken i all sin enkelhet dock bär den omiss-
känliga stämpeln af en sann och djup konstnärlighet. Och midt
i skildringen är så det oftast vidskepliga äfventyret helt naturligt
inflätadt. 1 de höga, renliga Gudbrandska säterstugorna, der eldens
flamma lyser så vackert på den motstående väggens hvitskurade
timmer, medan det är så skumt borta i vråarna och så hemlig-
hetsfullt uppe på sängloftet under taket, der passar det ju väl, då
qvällstöket är slutadt och allt är mörkt och tyst uppe i fjälldalen,
att taga fram spökhistorien och trollsagan. Liksom vi anförde
ett litet stycke ur Folke-Eventyren såsom stil- och språkprof, så
må vi också göra här, för att äfven af denna samling gifva ett
mera lefvande intryck, än våra egna ord skulle kunna åstadkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
