Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Norsk folkdikt och folkvidskepelse. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 TRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. DECEMBER.
häfva. Der Askeladden är med, hafva alltid skrattarena något just
för sig att vänta. Men bäst man är i färd att skratta åt honom
sjelf, har han ställt så till, att man måste skratta ännu mera åt
någon annan. Han gäller såsom dum der hemma, men ändå är han
slug nog, när han skall kappäta med trollet; han är värre tafatt
än någon, men ändå är han den ende, som får prinsessan att
»logste sig»; han har ingen ärelystnad, men han kan icke fatta,
att något skulle vara för högt eller förnämt för honom. — En så
allsidigt utarbetad och så ofta förekommande karakter som Aske-
ladden, måste hafva en särskild betydelse. Det är aldrig af en
tillfällighet, som ett folk med så öfvervägande kärlek omfattar
någon särskild poetisk gestalt. Det måste i honom se eller i
honom hafva inlagt några af sina egna, väsentligaste karaktersdrag.
Vi tro att Askeladden är en sådan nationel hjelte. Det finnes
»askungar» i många folksagor, men den norske »Askeladden» torde
stå ensam i sitt slag.
Härmed hafva vi slutat vår öfverblick af »Juletræet» samt af
Asbjornsens och Moes gemensamt utgifna samling. Till det beröm,
som vi om densamma förut uttalat, vilja vi blott foga en enda
anmärkning. Ett arbete sådant som detta kan aldrig blifva endast
och allenast en ungdomsbok eller en nöjesläsning; det är värdt
både forskarens och tänkarens uppmärksamhet. Men den som
studerar dessa äfventyr, görer sig många frågor, på hvilka här
icke gifves tecken till svar. Synnerligen gerna skulle vi t. ex.
velat veta Iwarest i Norge och efter hvilkas berättelse hvarje
»Eventyr» blifvit upptecknadt. Hvilka äfventyr, som t. ex. stamma
från den egendomliga Sætersdalen, hvilka från Sogn, hvilka från
Valders, o. s. v. Då skulle man också tilläfventyrs kunna få veta,
om den egendomliga uppfattningen af »Fanden» varit allmänt spridd
eller icke, om Askeladden verkligen är en kring hela landet känd
typus, eller ursprungligen en mera lokal karakter m. m. dylikt.
Af La Norvège Littéraire finna vi att andra upplagan varit
försedd med en »introduction»; men som vi ej ega denna andra
upplaga, känna vi icke, om der finnas de upplysningar, som vi
ansett behöfliga. Vi tvifla dock derpå, emedan vi i så fall icke
kunna begripa hvarföre de uti en senare upplaga skulle uteslutas.
Sedan man i’ de norska Folke-Eventyren gjort sig förtroligt
bekant med den rika skatt, Norge eger af från närmare eller
fjärmare tider ärfda folkberättelser, är det af ofantligt intresse
att i de af Asbjornsen ensamt utgifna liiddre-Eventyren studera
huru de gamla vidskepliga föreställningar, som besjäla så många
af folkäfventyren, fortlefva, gå igen eller skapa sig nyare former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
