Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Norsk folkdikt och folkvidskepelse. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. DECEMBER.
Februari 1622 nedskrifvit vitnesbörd om det »afguderi», som i
Roldal drefs med ett gammalt katolskt krucifix. Frän 1651 finnes
vitnesbörd om samma sak af en dansk man. Likaså från 1700-
talet. Denna vidskepelse, som tog sig uttryck uti en fullständig,
nattlig ofiergudstjenst i sjelfva kyrkan, fortlefde såsom sagdt ända
in uti vårt århundrade. Natten mellan Lördagen den 6:e och
7:e Juli 1835 upptäcktes till sist denna fullkomligt katolska guds-
tjenst af presterskapet, och anstalter vidtogos att för framtiden
omöjliggöra ett slikt ofog, af hvilket imellertid några »kyrkoegare»
dragit en högst betydlig inkomst. Daae ger af denna sista, hemliga
gudstjenst en högst lefvande skildring, af hvilken vi här gifva en
kort sammanfattning.
Prosten och sockenpresten hade på Lördagsqvällen kommit
upp till dalen, fullkomligt okunniga om hvad som förehades. Den
förre hade redan gått till sängs, då han väckes upp af kyrko-
klockornas ljud. Han stiger upp och får se ett starkt ljussken
strömma ut från kyrkans fönster, hvarföre han tar sockenpresten
med sig och går till stället. Kyrkans skepp var i mörker, medan
koret var präktigt upplyst med vaxljus, och rökelse utsände sin
rök från ett gammalt rökelsekar. Först sjöngs en psalm, sedan
upplästes en lång predikan ur en postilla, hvilken dock förefallit
församlingen temligen tröttande, alldenstund somlige gäspade, andra
insomnade och ännu andra förlustade sig åt en halftokig Hicka
från Hardanger, hvilken gjorde »bondgrin». Sedan denna predikan
var slut, började den egentliga festen. Det gamla krucifixet togs
ned, lutades mot altaret och visade sig i full belysning för den
tillbedjande mängden. Under psalmsång gingo nu’de vallfärdande
fram, den ene efter den andre, att med ett linnekläde torka af
och bemäktiga sig något af »svetten» på bildens panna och kindben.
Denna svetteklut gömdes sedan väl och troddes bota alla sjuk-
domar. Till sist sjöngos psalmer och anstäldes oôring, hvarvid en
person lade fram icke mindre än tio specier d. v. s. 40 riksdaler
svenskt på altaret.
Daaes samling inskränker sig imellertid icke till att redogöra
blott för ting som sammanhänga med det kyrkliga lifvet och tros-
förhållandena. Om alla möjliga sidor af det norska folkets lefnads-
sätt och kulturförhållanden gifvas talrika, karakteristiska upplys-
ningar, såsom i den ypperliga berättelsen om »Store-Hans», i be-
rättelsen om »Alexander Persson, Stodderkonge paa Sondmore»,
i berättelsen om »Sellestadkämpen», i uppsatsen om »Heste-
kampe» o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
