Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Norsk folkdikt och folkvidskepelse. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK FOLKDIKT OCH FOLKVIDSKEPELSE. 537
det nuvarande
sanning, som
stor och väsentlig faktor i sammansättningen af
norska folkets andliga egenskaper». Frän denna
Vid läsningen af den intressanta uppsatsen om »Gildestuen i
Kinservig», der noterna upplysa att ett gille äfven funnits på Voss,
vaknade ånyo i vårt sinne en förmodan, som vi här våga uttala,
ehuru vi icke ega några fullt bevisgiltiga skäl för densamma. Vid ett
besök på gården Finne på Voss denna sommar undersökte vi äfven
och aftecknade den märkliga, gamla stafverksbygnaden, som der
förefinnes. Nicolaysen säger visserligen i Norske Fornlevninger,
att »oprinnelig har vel överste stokverk tjent som gjæstebudshall
for gaardens megtige eiere.» Men vi tycka för vår del, att bygna-
dens hela anordning är så alldeles olika alla öfriga bondehus, vi
åtminstone sett, att denna Nicolaysens mening föga tilltalar oss,
helst detta hus då vore den enda privata bygnad af stafverk i
hela landet. Kunde ej denna bygnad, som ju med sina rundbågiga
portaler, sitt mycket skickligt utförda stafverk m. m., haft en viss
monumental hållning, möjligen hafva varit ett gilleshus? En lärd
arkivforskare såsom L. Daae skulle tilläfventyrs i en sådan under-
sökning kunna gifva fornforskarne af facket mången upplysning,
hyarigenom ett bestämdt ja eller ett bestämdt nej kunde svaras
på en sådan fråga.
Om den sista af de skrifter, som vi genom denna anmälan
velat rekommendera åt svenska läsare, måste vi fatta oss helt kort,
ehuru densamma väl vore värd en mycket noggrann analys.
Den Fremsynte af Jonas Lie sluter sig till denna rad af
skrifter, som så mycket sysselsätta sig med vidskepelse och öfvertro,
derigenom att. densamma utgör ett försök, lika genialiskt som
lyckligt utfördt, ett försök att måla hela den psykologiska utveck-
lingen af en ande, som, ehuru utrustad med de härligaste anlag,
går förlorad för menskligheten, derigenom att han försänker sig i
drömmarnes och fantasiens verld.
Det heter i det adertonde kapitlet af den redan här ofvan
citerade isländska sagan om öbyggarne om en man vid namn
Spå-Gils, att han var »framsynn», d. v. s. kunde se in i framtiden.
Om åtskilliga andra af fornålderns och sägnernas hjeltar finnas
dylika uppgifter. Både namnet och den om stark öfvertro vitnande
betydelsen hafva sålunda gamla och höga anor. Aldrig förr har
imellertid någon författare på en gång med sådan skönhet och
med sådan skarpblick tecknat det sjukliga själstillstånd, som måste
förefinnas hos den, som, äfven med ordets numera något modere-
rade betydelse, skall kunna sägas vara »Fremsynt».
»Blandningen med finnarne», säger Jonas Lie, »har varit en
tsaæs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
