Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Om första ursprunget af hans skaldeådra vet jag
ej annat, än hvad han sjelf i sitt försök om
Skaldekonsten låter förstå genom dessa rader:
- - - j sångmör, som jag dyrkat
Från mina späda år, försaken ej er vän.
Er lyra stämmen opp, och jag blir ung igen.
Och RUNIUS, du min vän, som retat med din lyra
Den första eld jag känt af en förförisk yra.
Så naturligt vi finna det, att ett snille med den
kallelse till Poesin, som författaren till Själens
Styrka och Menniskans Elände, redan som en späd
yngling försökt sig i denna konst: så ovän-tadt är
det, att en RUNIUS kunnat väcka en GYLLENBORG. Likväl
torde äfven det bevisa storheten och egenheten af
hans medfödda gåfva, som behöfde blott en sådan
tillfällig retelse, för att frambringa en Poesi,
så upphöjd öfver RUNII , som hade (lera sekler
stått dem emellan. Närmare, och kanske ädlare, ehuru
mindre versrika och beryktade efterdömen, hade Grefve
GYLLENBORG inom sin egen Ätt i sina tvenne Farbröder
OLOF och CARL, som, begge böjde för vitterheten,
drogos derifrån, den ene af vården om ett Län, den
andre af hela Rikets angelägenheter. Men de sanna
mönstren för det snille, som vid det GYLLEN-BORGska
namnet skulle fästa Poesiens lager, voro Latiens och
Frankrikes Skalder. Ibland de förre var VIRGILIUS
hans älskling, ehuru man af hans lynne och tankesätt
skulle snarare sluta, att HORATIUS varit det. Ibland
de sednare synes BOILEAU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
