Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ett löje öfver menniskors dårskaper, än i en
bestraffning af deras laster, än i en klagan öfver
deras missöden, än i en hög beundran af forntidens
dygder, än i en lugn betraktelse af naturens skönhet
och oskuld. Karakteren af dem röjer sig derföre redan
i deras första rader.
Skrif! Förr*n du ordet vet, så är han här igen. Det
klappar l ack hvad straff! en efterhängsen vän!
Hvem ser icke att ett Poem, som begynner så,
tillkommit liksom af sig sjelf, och kanske i
stället för ett annat, som skalden först satte sig
ner att skrifva? Det är icke en allmän betraktelse
Öfver vänskapen och missbruket af detta namn, som
bestämmer honom till en satir öfver detta ämne. Det
är sin egen otålighet öfver sina så kallade vänner,
sitt eget förakt för det toma, smaklösa, onyttiga
i deras umgänge, som han med så sanna och lifliga
drag skildrar. Äfvenså är redan den första raden i
Menniskans Elände:
Hvad för bedröfligt skri min ömma hörsel sårar!
en klagoton ur författarens innersta hjerta. Med
ett ord, han hör till de snillen, som lemnat åt
efterverlden icke blott sina namn och verk, utan
sig sjelfva j som lefva i alla århundraden liksom
närvarande, åskådliga, talande ännu med ord och uppsyn
och åtbörd.
Sådan han var i sin lefnad, sådan står GYLLENBORG i
sina skrifter, tecknad för alla tider. Vi som kunna
jemföra de sednare med den förra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
