Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
för ett ögonblick, njöt han en ostörd ännu uiuiei’
grå hår blomstrande helsa.
Icke ens ärelystnaden, som ej sällan mera plågar
än förnöjer, också dem, för hvilka det mest lyckas
att tillfredsställa henne, kunde hos honom alstra
någon köld för menniskor, någon ledsnad för deras
umgänge. Ehuru mycket upphöjd öfver mängden af dem,
genom snille och tankesätt och namnkunnighet, var
han lika skild ifrån ett inre högmod som ifrån
en yttre fåfänga. Ej känslolös för en sann ära,
ej likgilltig för deras uppmärksamhet, hvilka han
sjelf värderade, sökte han aldrig i skrifter eller
handlingar hopens bifall och beundran, och hyste
inga anspråk, som kunnat blottställa honom för någon
förödmjukelse. Också nalkades honom ingen utan en
aktning, en vördnad, som sällan tillfaller äfven
de största män i deras lifstid. Det är nästan ett
under, att ett så stort rykte hållits så heligt för
sjelfva afundens vanliga tröst att smäda. Äfven då,
när hans verser ej mer uppfyllde all väntan, njöt
likväl skalden ännu en ostörd heder.
Dertill medverkade utan tvifvel icke blott det
anseende, han en gång vunnit, såsom Sveriges förste
skald, utan ock hans moraliska värde, och den, jag
vet icke af hvad orsak så förnöjande motsatsen emellan
storheten af hans rykte och förtjenst, och det enkla
okonstlade, godhjertade, fullkomligen oförställda och
genom hans själs f rån-varelse stundom besynnerliga
i hans sätt att vara. Antingen kände sig den hemliga
afunden lättad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
