Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riks-Fälttygmästaren Johan Nilsson Liljehöök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
de vid Kosel, vända de sig mot Brieg; men ett
ståndaktigt motstånd, en pest ibland Svenska ar-me’ns
hästar, och den öfverlägsna styrka hvarmed LEOPOLD och
PICCOLOMINI nalkas, rädda denna lastning. De Svenske
vänta en förstärkning med WRANGEL: den anländer,
och de Kejserlige måste upphäfva sin belägring
af Glogau. TORSTENSON bjuder dem en slägt ni ng9
men förgäfves: de ställa sig blott i hans väg åt
Böhmen. Han vänder sig åt Lausitz och eröfrar Zittau
i fiendens åsyn.
Hösten är kommen. TORSTENSONS troppar behöfva
förfriskning och beklädning. Han för dem åt Leipzig,
som är rikt nog att uppfylla deras behof, och allt
sedan TILLYS tid blifvit förskonadt. Kanske verkade
en annan driffjäder. Kanske lockade han med afsigt
fienden åt den ort, der GUSTAF ADOLF genom ett enda
slag afgjort Tysklands och Europas öde, räddat
Religionens och med henne upplysningens frihet,
och lagt första grunden till det system, som ända
till våra dagar, genom staternas jemn vigt, bevarat
mensklighetens heligaste rättigheter. TORSTENSON
kände sina stridsmän: de voro ej blinda verktyg:
en Svensk blir det aldrig: han går ej emot döden
som ett slagtdjur. Han vill ej strida blott med ett
kroppsligt mod, utan med hjertat fullt af en stor
känsla. Skulle ej en sådan väckas på denna heliga
jord, der den odödlige seger vinnaren med hela sin
krigshär böjt sina knän för den Allsmäktige och tackat
för segern? TOÄSTENSON sjelf, sin Konungs lär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
